Valrörelsens allra finaste stund tyckte jag var när Martin Ådahl, Centerpartiets chefsekonom, i en tv-debatt utbrast från hjärtat:
– Nej! Du får inte säga så, ta tillbaka det där!
Det var när Vänsterpartiets Ali Esbati kallade alla som jobbar med hushållsnära tjänster för ”tjänstefolk”. Det var en så uppriktig och talande skillnad mellan de båda partierna, som sade mer än alla andra debatter tillsammans på samma tema.
”Ta tillbaka det” blev sedan ett begrepp som följde med i valrörelsen.
Martin Ådahl gästade Centerpartiets på Gotland distriktsstämma i lördags och det var lika befriande att lyssna på honom då som i valrörelsen. När så mycket är taktik, spel och återhållsamhet driven av en ängslan att något ska förstoras upp till en kris, då är det ljuvligt med politiker som talar med engagemang och en uppriktighet som går direkt fram till dem som lyssnar.
För somliga partier är det kanske bra när debatten och mediebevakningen handlar mer om vem som gör vad med vem. Helt enkelt för att det döljer bristen på politiska förslag och reformer.
Martin Ådahl ser dock en stor potential för sitt parti att tillmötesgå medborgarnas längtan efter konkret politik som utgår från de faktiska utmaningar som finns.
För regeringen finns det självklart genomarbetade politiska idéer i vartdera parti, men problemet uppstår när dessa ska jämkas samman till en gemensam politik. Att ”samarbetsregeringen” började detta arbete först när den flyttade in i regeringskansliet gör att det tar tid innan man kan presentera något. Det är nog inte utan att många ser det som en stor fördel att kunna skylla på att Alliansens budget sätter hinder för den rödgröna politiken.
Centerpartiet är känt sedan urminnes tider som ett parti med fötterna på jorden.
Martin Ådahl höll ett lysande anförande i den andan utifrån Centerpartiets politik för de gotländska centerpartisterna.
Ganska långt från sinnebilden av en ”siffernisse”.
Han utgick från tudelningen av Sverige som är utgångspunkten för det partiet nu vill fokusera på. Att staketet mellan de som har och inte har är så cementerat. Det totala vakuum som råder på det jobbpolitiska området, han beskrev planer för att ge flyktingar och invandrare jobb, samt hur partiet ska återge tron på miljöpolitiken.
Att människor kan jobba för sin försörjning är det absolut mest grundläggande. Socialdemokraterna och regeringen står här ganska tomhänt och de löften de ger om att höja arbetsgivaravgiften, förbjuda företag i välfärden med mera, har helt motsatt verkan.
Regeringen har ju också en utmaning för att åtgärda den bild man själv målade upp i valrörelsen.
”Sverige har gått sönder” upprepade alla socialdemokrater så fort de fick chansen utan att ha ett enda trovärdigt förslag på hur detta trasiga skulle lagas.
Martin Ådahl hade en viktig poäng när han beskrev det som att det som Socialdemokraterna sådde i valrörelsen kunde skördas av Sverigedemokraterna.