Överordens mästare Erik Fransson, redaktör för sidan här intill, lyckades i går ännu en gång ta i så att alla rimlighetens gränser passerades.
Att upphandla offentlig verksamhet med syfte att få in fler privata aktörer ”påminner starkt om de barnauktioner som förekom här i Sverige fram till 1918 då de förbjöds. Där fattiga och föräldralösa barn auktionerades ut till lägst bjudande för att samhället skulle spara pengar. Nu är det våra äldreboenden som ses som en belastning för samhället och eventuellt ska auktioneras ut till lägstbjudande”.
Har man redan förbrukat de kraftigaste orden med de största bokstäverna har man inget kvar om katastrofen verkligen skulle komma.
Att vara varsam med orden behöver fler lära sig.
Efter att man ruskats om av Gotlands Folkblads orimliga liknelse går man in på Facebook och ser en MP-politiker i tekniska nämnden (ersättare), Katarina Krusell, anklaga nämndkollegor för mutbrott och Cementa för bestickning.
Utan att blinka och utan att någon partivän eller oppositionskollega verkar tycka det är det minsta konstigt.
”Det är en svindlande skillnad och mutan gick raka vägen ner i de vattenmuggar tekniska nämndens borgerliga ledamöter så ivrigt höll fram. Så arbetar kapitalet. De handlar inte bara med cement; de köper en teknisk nämnd, när de måste”.
Man får tycka vad man vill men är man folkvald politiker med ansvar för vårt allmännas väl och ve får man nog ta och sansa sig en smula.
Och ja, jag vet, att ens kommentera dessa lågvattenmärken riskerar att dra ner en till samma nivå.
Men oppositionens krokodiltårar om ”högt tonläge” måste balanseras med att hålla upp en spegel mot deras eget beteende.
Och det finns en gräns för vad man kan påstå utan att behöva ställas till svars.
Regionstyrelsens sammanträde i går innehöll några principiellt och ideologiskt intressanta frågor.
Ska regionen bruka sin skog som vilken skogsägare som helst eller ska man jobba för att ligga i framkant vad gäller miljö- och klimatmål?
Regionledningen tycker som det första medan oppositionen vill ha mer spjutspetstänk.
Jag tänker att det är ett ansvar som förpliktigar. Ska man ligga i framkant krävs det engagemang, spetskompetens och stora resurser. Om det ska bli mer än fina ord i en policy.
Och varför ska regionen över huvud taget äga och bruka skog?
En annan fråga som skiljer mellan partierna är om regionen ska subventionera byggandet av hyresrätter genom låga markpriser och hur detta i så fall ger garantier för låga hyror.
Båda frågorna kommer upp på nästa regionfullmäktige och jag hoppas på intressanta och klargörande debatter.