Två anställda på ABF och deras chef, Maria Björkman, åkte på tjänsteresa kombinerad med en ”hälsovecka” på Mallorca arrangerad av kostexperten Ulrika Davidsson.
Radio Gotland har granskat resan utifrån klassiskt journalistiska grunder: är resan att betrakta som tjänsteresa enligt Skatteverkets regelverk?
En jurist på myndigheten ifrågasätter detta, därmed är nyheten given. Inte som ”stor skandal” men en relevant granskning av en verksamhet som till stor del finansieras med skattemedel.
Reaktionerna och kommentarerna gör mig däremot så irriterad att jag snarare vill kritisera kritikerna än själva resan.
För mig får ABF ha vilken personalvård de vill, det är deras sak. Att som Maria Björkman få hela sin kompetens ifrågasatt för att man deltar i en vecka där en föreläsare pratar om kvinnliga hormoner är orimligt.
Var så säker: Jag tycker att alla som på något sätt ger löften om att kunna påverka människors hälsa ska göra det utifrån vetenskaplig grund.
Att det finns suspekta aktörer är helt klart och jag stödjer inget hittepå eller svindyra mirakelpiller.
LÄS MER: Maria Björkman försvarar Mallorcaresan
Men.
Samtidigt finns det väldigt få ”seriösa” alternativ och många som söker information kring till exempel hormonell obalans blir avfärdade med att problemen är påhittade. Inte konstigt då att man söker alternativen.
Sjukvården ska hålla gränsen fri från kvacksalveri och hokuspokus. Men ibland är vården lite väl blind för alternativ som faktiskt hjälper människor.
Till exempel avfärdas naprapater ganska drastiskt av många doktorer medan patienterna kan bli hjälpta av ett enda besök hos en sådan. Akupunktur har sakta men säkert accepterats men avfärdades som hokuspokus för inte så länge sedan och behandlas fortfarande tämligen styvmoderligt av vården.
Att hormonerna i kvinnans kropp påtagligt påverkar hälsan behöver man dock inte ha nån tro om. Det vet alla.
Men allt som berör kvinnans kropp anses av någon anledning vara ”naturligt” utan behov av bot eller lindring. Vi ska må skit när vi har mens, vi ska spricka från Haparanda till Svinehuk när vi föder barn, lite ”baby blues” hör till, bit ihop kvinna.
När vår reproduktiva fas börjar gå mot sitt slut kan man tro att det är över men tji får vi. Det är som att vi en gång för alla ska påminnas om att här är det hormonerna som styr och inget av det du upplever är föremål för nån vetenskaplig forskning.
Allt är normalt. Inget för medicinen att ägna kraft åt. Cirkulera.
Hormonell obalans i kvinnors kroppar är däremot något man gärna kan skämta om och avfärda oss med.
Att tre kvinnor åker på tjänsteresa där de istället för att hyra ett rum avhandlar sina arbetsuppgifter vid poolen anses av oklar anledning vara högst suspekt. Dessutom dracks det tydligen vin till maten. Usch.
Därutöver lyssnade de alltså på föreläsningar om kost och hormoner. Herregud, hur oseriösa får kvinns bli?
Varför kan de inte bara avhandla sina ärenden i bastun och avsluta med en golfrunda som vanligt manfolk?