I dag prövas Allians Gotlands uppställning för att styra Gotland i minoritet de kommande fyra åren.
Som det ser ut kommer de att släppas fram. Socialdemokraterna berättar i en artikel i GT i dag att de inte kommer att stoppa förslagen till regionstyrelsen, regionråd och regionfullmäktiges ordförande. Om det sker genom att rösta ja eller lägga ner sina röster återstår dock att se.
I skrivande stund har Moderaterna inte gått ut med vilka personer de nominerar till de olika posterna. Uppgifter som får anses trovärdiga säger att det blir Jesper Skalberg Karlsson och Andreas Unger som delar på en regionrådspost och Inger Harlevi blir fullmäktiges ordförande.
Jag ser att många häcklar Moderaternas sena besked och beskriver det som att de ”saknade en plan”. Är man någorlunda insatt och empatisk kan man välja att istället se det som en väldigt svår situation som berör människor på ett direkt plan. Moderaterna hade en plan, väljarnas resultat gav ett annat besked. Att hantera detta kan göra ont och här finns så klart hänsyn att ta till både partikamraterna och väljarna.
Jag vidhåller min önskan att Socialdemokraterna kunde sänka tonläget och förstå att alla partier inte jobbar som Socialdemokraterna. Om man vill hålla dörren öppen för pragmatiska överenskommelser vore det särskilt önskvärt.
På riksplanet utspelar sig ett annat händelseförlopp som får åtminstone mig att bli en aning förundrad. Rubriker talar om att ”Moderaterna kräver besked” av Centerpartiet och Liberalerna. Partiernas svar på detta krav beskrivs sedan som ”helgens utspel av C och L”.
Ulf Kristersson (M) skrev i ett inlägg på Facebook vilka alternativ han jobbade med för att bilda regering. Alternativen var antingen en Allians-regering med stöd av SD eller en regering bestående av M ensamt eller eventuellt med ett eller två allianspartier.
Detta är enligt mig mer av ett utspel än att Centerpartiet och Liberalerna svarar på detta ”erbjudande”. De var mer eller mindre tvingade att svara Kristersson offentligt via presskonferenser. Före det mediesamhälle vi har i dag – där medborgarna får veta vad som händer i den stund det händer – var det enklare att ha kontroll över information och själv bestämma när det ska informeras och hur.
Vid Annie Lööfs presskonferens var det nästan som att se henne under hennes första tid som partiledare där hon upprepade samma saker gång på gång, då mest av ängslighet för att säga fel, i dag för att undanröja alla eventuella missförstånd angående Centerpartiets inställning i regeringsfrågan: hon vill ha en Alliansregering som ska jobba för breda politiska överenskommelser, där alla partier utom V och SD är aktuella. Det borde inte ha kunnat undgå någon att detta varit Centerpartiets inställning hela tiden. Det är inte C och L som ändrat sig eller behövt ”ge besked” angående detta.
Nu går talmannen sannolikt vidare med att ge Stefan Löfven sonderingsuppdraget. Med tanke på att han nyligen röstats bort av riksdagen är det inte orimligt att anta att även han kommer att misslyckas.
För Alliansens del behövs nu ett rejält omtag i om man vill fortsätta att hålla ihop eller inte.