Omkring 32 000 ensamkommande afghaner har sökt asyl i Sverige sedan 2010.
Det låter i debatten som om de flesta får stanna och att de som får avslag helt enkelt inte har asylskäl och därför inte ska få stanna. Inte bara Sverigedemokraterna beskriver dessa ungdomar som ”illegala” och att de borde skickas ut på stående fot. Tyvärr.
”Låt dem strejka ihjäl sig” skrev moderaten Hanif Bali och försvarades av många partikamrater.
Sanningen är inte riktigt så enkel. Det vet alla som själva är engagerade i dessa ungdomar, eller alla som liksom jag har vänner och bekanta som på olika sätt vittnar om bedrövliga händelser och bedömningar när avvisningsbesluten nu duggar tätt.
De som var minderåriga när de kom till Sverige, har rotat sig här, lärt sig språket, går i skolan och är integrerade i det svenska samhället. De som fyllt 18 år under de år som gått medan deras ansökningar har handlagts, har exakt samma bakgrund och möjligheter att återvända som de hade när de kom. Men eftersom artonårsdagen passerat, eller där myndigheterna bestämt att de är 18 år, anses de plötsligt kunna ”återvända” till ett land många ens aldrig satt sin fot i.
Det är inte osannolikt att om ett antal år kommer vi att se tillbaka på detta med en kollektiv skammens rodnad. En skam som många av oss känner redan i dag, parad med en bedövande maktlöshet.
Det är svårt att begripa att det är Socialdemokraterna och Miljöpartiet som står bakom detta agerande. Och att Vänsterpartiet inte verkar ställa några krav på ”sin” regering i frågan.
Inför förra valet talade dessa partier ofta och gärna om ”det nya kalla Sverige”, vad ska vi kalla det som händer nu?
Solidariskt och generöst?
Många hänvisar till att asylrätten måste värnas och hanteras rättsäkert. Det är något de flesta kan skriva under på. Men att anse att det som sker nu är rättssäkert är totalt, helt och hållet obegripligt. Ungdomar ålderbestäms med dagars eller veckors precision. Rättssäkert?
Gode män och volontärer vittnar om att nu får i stort sett ingen stanna, alla får negativa beslut enbart för att de plötsligt anses som vuxna.
För att de antingen inte fått sina beslut förrän myndighetsdagen passerat, eller för att myndigheterna bestämt att myndighetsdagen har passerats.
Somliga tar sina liv hellre än att de skickas till Afghanistan. Nyligen rullades en vedervärdig historia upp där två bröder drabbats på ett totalt omänskligt sätt.
Den ena brodern tog sitt liv för att hans bror skulle få stanna. I efterhand visade det sig att hans avvisningsbeslut var felaktigt.
Vi har exempel här på ön där en lillebror plötsligt blev storebror till sitt äldre syskon.
Socialdemokraterna håller extremt låg profil när det gäller hanteringen av våra ensamkommande. Partiet har redan förlorat många röster till SD, inte minst inom LO-kollektivet. Oron för att tappa ännu fler verkar vara stor.
Stefan Löfven vill istället göra allt för att inkludera SD i det borgerliga blocket.
När värmen vid maktens grytor riskeras kommer de verkliga prioriteringarna upp till ytan.