Som politiker boende utanför Stockholm får du en krånglig situation för familjelivet under tiden i riksdagen. Du är tvungen att vistas i Stockholm stor del av veckan och tillhör du den absoluta partitoppen, ännu mer. Att då ha familjen på hemorten blir förstås omänskligt.
Om familjen flyttar med och skriver sig i Stockholm är det orimligt att anta att du själv pendlar hem till valkretsen på lediga stunder.
Anledningen att man ändå är skriven på hemorten kan vara att man rent principiellt vill vara skriven på den ort där man blivit vald. Det kan också vara för att det är svårare att konkurrera om uppdragen i Stockholm vid nästa val, än på hemorten där du kanske är ett givet förstanamn.
Man kan kandidera på listor även där man inte bor, men chansen är ju ganska stor att de lokala partierna vill nominera nån som faktiskt ännu bor där.
Med det sagt så duger det inte att svara att man följer reglerna när resultatet av detta för gemene man blir obegripligt eftersom alla förstår att man inte lever som man påstår. Man bort inte hemma vid mamma när man är över 50 år och har småbarn och fru som bor i Stockholm.
För mig är det helt obegripligt att högt uppsatta politiker som i andra fall är så noga med att deras budskap ska nå fram och nå ut kan vara så otroligt obegripliga i sina svar på enkla frågor.
Om valet av folkbokföringsort enbart är till för att man ska ha en förankring i den valkrets man är vald hade man inte behövt ansöka om bidrag för dubbelt boende.
Louise Brown, korruptionsrevisor och fram till nyligen ordförande för Transparency International i Sverige, säger till Svenska Dagbladet: ”När man som höginkomsttagare och publik profil skriver sig på till exempel en sommarbostad så anser inte jag att finns något utrymme för att analysera i någon större grad, utan det pekar på ett förfarande för att mjölka systemet”.
Skadan blir så enormt mycket större än de, i sammanhanget, små beloppen av skattepengar som slösas bort på dessa personers agerande. Tilliten till politiken och politikerna får snudd på irreparabla skador.
Däremot är det som alla säger, helt enligt reglerna.
Som riksdagsledamot är du undantagen från kravet att vara folkbokförd där du har din huvudsakliga dygnsvila.
Att ansöka och få bidrag man inte behöver är att lura systemet. Det finns ingen att skylla på, det är ett medvetet val man gör.
Att samtliga fall hittills berör politiker från det borgerliga blocket är extra pinsamt.
Partier som, helt riktigt, driver på för att minska bidragsfusk, kan inte agera på det är här sättet.
Det är orimligt!