Två timmar tog gårdagens sammanträde med regionfullmäktige. De flesta av de 71 ledamöterna, och en hel del ersättare, måste ändå avsätta hela dagen för mötet och med tanke på den korta dagordningen var det helt obegripligt att fullmäktiges ordförande gjorde klart att det inte var tal om att det skulle föras nån debatt om regionfrågan.
Enstaka frågor var okej men ”inget springande upp och ner i talarstolen”.
Det fanns både tid och lust att prata förutsättningslöst kring denna mycket viktiga fråga, tillfälle för en bred diskussion med hela fullmäktige och dessutom tillgängligt för medborgarna att ta del av.
Nu ska istället frågan diskuteras inom regionstyrelsen, en snäv grupp med noll insyn förrän resultatet är klart.
Inte heller tänkte Björn Jansson (S) berätta vilken linje han bearbetade sina kontakter i regeringen med.
Mycket märklig hantering av en historiskt viktig fråga.
Moderaterna som tidigare varit pådrivande i att föra samman Gotland och Stockholm är numera på den skeptiska sidan.
Centerpartiet som av tradition är för decentralisering ser farhågor med att Gotland skulle få dåligt med inflytande.
Hur det blir beror självklart på hur man konstruerat denna nya region. Att Gotland måste ha särskilda lösningar är de flesta överens om men hur dessa ska se ut finns sannolikt väldigt olika begrepp om.
Vi ser mest på vad vi kan vinna och förlora på att vara samordnade med Stockholm mer formellt.
Men nog borde det finnas möjlighet till utbyte även åt andra hållet? Vi har ett sjukhus anpassat för väldigt många fler än vi är invånare. I Stockholm är det lite tvärtom.
Det går att ta sig hit från Stockholm på en timme, är det bråttom har vi helikoptern.
Det skulle alltså till och med gå att anvisas Visby BB för att föda barn om det är fullt i huvudstaden, vilket det ju ofta är.
Planerade operationer borde vara ännu lättare att anvisa från Stockholm och hit.
Men amatörmässiga förhoppningar är en sak, beslutet måste självklart fattas på goda grunder och för medborgarnas bästa. Det jag tycker är väldigt oklart än så länge är vem som värnar gotlänningarnas bästa i processen.
När utredarens rapport ligger på bordet ska det nog mycket till för att ändra på saker.
För efter så många tidigare ambitioner i frågan som aldrig slutförts har man inte råd med ännu ett nederlag.
Det korta mötet gav också tillfälle för en debatt med anledning av en motion som blev mer en principiell ordväxling än en debatt om sakfrågan.
Sverigedemokraterna hade lagt en motion om att lärare skulle få äta gratis i skolan för att skapa lugn och ro samt som en del i det pedagogiska uppdraget.
Det finns mycket att säga om förslaget och det gjorde också. Det märktes tydligt att det fanns ett uppdämt behov av att diskutera politik med det parti som sedan det fick tre mandat i fullmäktige inte gjort väsen av sig på något sätt.
Nu la man ett förslag som skulle kosta drygt tre miljoner utan att förklara hur det ska finansieras. Dessutom finns sedan över ett decennium så kallade pedagogiska luncher som i mångt och mycket motsvarar det SD efterlyste.
Så det var befogad kritik från mestadels borgerliga partier även om den stundvis nedlåtande tonen la till några varv på partiets offerkofta.