I morgon skriver vi ett nytt år. 2016 ska bli året då alla drömmar infrias, mål uppnås och inte året då vi, ännu en gång, tappar sugen så där tre veckor in i februari.
Jag tror att precis vilken dag som helst är bättre att ha som nystart än nyårsdagen. Till exempel när man kommer tillbaka till jobbet/skolan efter sommaren, det är en mer logisk början på något nytt. Eller bara en måndag vilken som helst som inte är så upphaussad som nyåret eller ett nytt skolår.
Jag har slutat med löften men förhoppningarna är många.
Den allra största förhoppningen gäller det politiska samtalet i vårt kära land.
Polariseringen som nu råder är förödande och hjärndödande. När politiken ska formas efter tillfälliga opinioner istället för tidlösa ideologier och värderingar, då är det lätt att det blir svajigt både här och där.
Framför allt hoppas jag att Sverigedemokraterna äntligen ska ta debatten, de kan inte fortsätta att vägra prata med alla som har frågor om deras politik. Jag har försökt i flera år att få till en dialog, gensvaret har inte uteblivit men istället för att argumentera har det handlat om att jag hellre borde skriva om andra saker. Inte en enda gång har det blivit en dialog om politik och vad SD står för. Så jag hoppas att 2016 blir året då SD-sympatisörerna börjar prata politik istället för att tramsa om saker ingen har sagt eller skrivit.
Men det är inte bara SD som behöver slipa på retoriken. De rödgrönrosa partierna fortsätter att prata om Alliansen och ”liberala ledarskribenter” som orsak till allt elände trots att Sverige sedan ganska länge nu har en rödgrön regering med alla möjligheter att ställa allt till rätta.
Allianspartiernas tonläge är inte lika högt, trots oppositionsläget verkar man ha tagit time out.
Kanske väntar man på att Annie Lööf ska komma tillbaka efter föräldraledigheten?
På Gotland har jag förhoppningen att politikerna vågar fatta obekväma beslut och stå för dem. Man kan inte backa varje gång det blir protester. Då har man inte tänkt färdigt eller förankrat sina beslut tillräckligt.
Jag har inte den helhetsbild som krävs för att kunna lägga förslag om dessa obekväma beslut men utgångspunkten måste vara att värna de lagstadgade verksamheterna.
En genomgripande strategi för vilken service som ska finnas utanför Visby måste tas. Det har tidigare talats om att satsa på ett antal utpekade serviceorter detta måste också följas upp med handling med till exempel regionala servicekontor på dessa orter. Hur ska bästa möjliga vård kunna ges till gotlänningarna som inte bor nära en vårdcentral? Kan mobila vårdcentraler för enklare vårdinsatser vara ett alternativ?
Skolorganisationen har setts över så många gånger att allt underlag borde finnas i form av fakta och synpunkter. Nu är det dags att antingen slå fast att dagens organisation gäller eller ta de beslut man måste för att skapa den organisation man behöver för att klara sitt uppdrag.
Vad man absolut måste avstå från är att utlova ytterligare tjänster och insatser som ska finansieras med våra skattepengar, eller vara ”gratis” som det ofta beskrivs som.