Nyligen rapporterade lokala medier om att ungdomar ägnade sig åt skadegörelse och bråk i Coop-butiken på Östercentrum. De kommer in i stora grupper, river ner och förstör varor och det har pågått sedan november.
Liknande erfarenheter finns i andra delar av landet. Butiker sätter in vakter men har svårt att freda sig mot de återkommande ”besöken”.
Brott måste stävjas i alla sina former. Man får inte vifta bort skadegörelse och hotfullt beteende för att det kommer från ”ungdomar som saknar ungdomsgård”. Det är inte att hjälpa någon, särskilt inte ungdomarna själva. Att hänskjuta ansvaret till föräldrarna är rent formellt korrekt men inte alltid en framkomlig väg då alla föräldrar knappast har vetskap om att det är deras barn som begår dessa handlingar.
För inte så länge sedan rasade en debatt om ungdomsgäng som tagit över bibliotek på vissa orter och att såväl personal som besökande upplevt det som hotfullt och obehagligt.
I Borlänge och i Sandviken har privatpersoner börjat patrullera utanför ett köpcenter och en butik där ungdomsgäng skapat oro och regelmässigt begår brott som skadegörelse och snatteri.
När stora och svåra brott som skjutningar, våldtäkter och organiserad brottslighet tynger den svenska poliskåren är det lätt att förstå att de små ”vardagsbrotten” inte alltid kan prioriteras. Ändå är det precis det som måste ske. Brottsligheten måste stävjas innan den hinner etablera sig i ännu en generation som ser sin framtid inlåst i utanförskap.
Nolltolerans mot småbrott är en av åtgärderna i Centerpartiets politik för trygghet och brottsbekämpning som i lördags presenterades på DN Debatt.
”För att få bukt med att unga fastnar i kriminalitet måste samhället markera att brottets bana inte leder någonstans” skriver partiledaren Annie Lööf och Johan Hedin, Centerpartiets rättspolitiska talesperson.
Det är också bra och välgörande att Centerpartiet helt avfärdar möjligheten att sätta in militären för att bekämpa brott som vissa partier föreslår som ett alternativ och något som även statsminister Stefan Löfven beskrivit som en sista utväg. Vill man eskalera och trigga brottsligheten är det rätt väg att gå men att tro att det skapar trygghet är världsfrånvänt.
Vi är förskonade från mycket på Gotland. Därför finns också alla möjligheter att tidigt markera mot dem som försöker skapa oro och sätta sina egna lagar om vad de får och inte får göra. Fler vuxna som rör sig ute på kvällar och nätter är bra så länge man inser att rena medborgargarden skapar lika mycket otrygghet som stökiga gäng som tar över offentliga platser.
Det absolut viktigaste budskapet till alla, både unga och gamla, är att kriminalitet inte är en karriär och ett sätt att försörja sig. Att det finns annat att välja på. För hur hårdnackade vi än kan vara i att aldrig någonsin ursäkta någon som väljer en kriminell bana, lever många i tron att det är det enda sättet att försörja sig.
Trösklarna till arbetsmarknaden måste vara lägre än dem in till den brottsliga banan.
Alla som lever i utanförskap måste erbjudas en dörr in och den dörren ser olika ut för olika människor.