Två stort uppslagna artiklar om Gotland i rikspressen har publicerats de senaste dagarna.
I Expressen ligger det dystopiska anslaget tungt över ett långt reportage om turismens och deltidsboendes påverkan på Gotland.
Parallellerna till Santorini, Venedig och Dubrovnik får en att baxna.
Antalet gästnätter på Gotland var 2018 till antalet 992 629.
Tredje lägsta av länen i landet.
Arton av länen har alltså fler turister än Gotland.
Gotland håller INTE på att tas över av turister. I såna fall borde stora räddningsinsatser omedelbart sättas in för till exempel Kalmar län med 2 960 066 gästnätter för att inte tala om Dalarna med 5 063 440 gästnätter förra året.
Myter (dock inte i dessa två reportage) som att Gotland ”mångdubblar sin befolkning” under sommaren har skapat en bild av Gotland som turistö där skillnaden mellan sommar och vinter är som natt och dag.
Alla som bor här vet att så inte är fallet.
Som mest är vi under sommaren ungefär det dubbla mot de 59 249 personer som bor här året runt och som driver cirka 9 000 företag.
Förutom det har vi en stor grupp deltidsboende som vi älskar att häckla för att de inte skriver sig här, trots att de tillbringar stora delar av året här.
Självklart hade vi helst sett att de bodde här året runt men även om de inte betalar skatt här så gör de att landsbygden hålls levande istället för att husen ska stå tomma och den kommersiella servicenivån ligger långt över vad den skulle ha gjort utan dem och utan turisterna.
Det finns krogar i innerstaden som bara har öppet sex veckor på sommaren konstaterar Expressen men nämner inte att de flesta faktiskt är öppna året runt.
GT gjorde nyligen ett test att med tidtagarur vandra en slinga i Visby innerstad och klocka hur många matställen man passerar. Inom fem minuters gångväg prickade vi av 60 ställen. Uppskattningsvis två tredjedelar av dem är öppna även under lågsäsong.
Det finns en problematik med de höga huspriserna, inte minst i Visby innerstad, på Fårö och Storsudret.
Inte tu tal om det.
Men det är precis samma förhålllanden som råder överallt, där många vill bo drivs priserna upp.
Den andra artikeln publicerades i Dagens Nyheter och handlar om prisläget i samband med Almedalsveckan.
Det var en mycket bra redogörelse om verklighetens prisnivåer.
Vill man bo så nära Almedalen som möjligt får man betala. Kan man tänka sig att bo utanför muren och rentav en bit utanför Visby är priserna mer än humana. Men även de högsta priserna som anges per vecka får ett helt annat perspektiv när man räknar priset per bädd. Vilket ju är mer relevant.
Ett exempel på en aktör som valt att dra ner på sin medverkan är Liberalerna i Örebro kommun. Det boende de brukat hyra för nio personer hade ökat från 20 000 till 40 000 kronor på bara något år. Det är en kraftig höjning men räknar man ut kostnaden per person och vecka på det högre priset blir det cirka 4 000 kronor.
Kanske bor man billigare i Örebro men att kalla det överpris är att ta i. Lite får man också ha i åtanke att det är privatpersoner som hyr ut sina egna hem. Att höja kraftigt under kort tid ger självklart reaktioner, här behöver alla tänka till.