Svensk politik är inte helt lätt att få grepp om i dessa tider.
Regeringen leds av ett parti som före valet inte ville tala om hur det tänkt sig regera om de vann valet. Det skulle valresulatet utvisa.
När valet var klart började en parodisk katt och råtta-lek som till sist landade i Decemberöverenskommelsen (DÖ).
Nu droppas nyheterna en efter en inför budgetpropositionen och den stora frågan många ställer sig är: var är den socialdemokratiska politiken?
Hittills verkar det vara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som dikterat villkoren. Kanske har Socialdemokraterna fullt upp med att hålla de utrikespolitiska relationerna varma. Ena dagen ber man diktaturer att fara åt pipsvängen, nästa ber man dem om ursäkt.
Det här med att rika människor kan använda sig av samma rättigheter som alla andra, det verkar vara huvudproblemet att lösa för den rödgröna regeringen.
Rot-avdraget har varit till stor hjälp för många låg- och medelinkomsttagare som annars inte skulle ha råd att rusta sina hus.
Det spelar ingen roll, eftersom nån som ändå skulle ha råd att renovera kan använda sig av systemet så då försämrar vi det så att bara de som har råd med de största renoveringarna kan utnyttja avdraget full ut. Logik?
De privata välfärdsföretagen har man än så länge inte lyckats röka ut men med tanke på maktbalansen inom regeringen hittills är det väl bara en tidsfråga.
Miljöpartiet har än en gång kommit ut som storstadspartiet som lever i en värld där alla kan välja bara de vill. Bensinskattehöjningen beskrivs som en sorts grön skatteväxling men tyvärr glömde man bort att växla in det alternativ man vill styra om till. Nu gör man det dyrare att köra bil för att det ska vara dyrt att köra bil.
Man bör välja att åka kollektivt tycker Miljöpartiet, helst tåg. Ja, det är ju jättebra för alla som kan göra dessa val. Vi som inte kan det blir inte hjälpta av teoretiskt prat om framtiden, vi behöver ta oss till jobbet och till träningen, i dag.
För ett parti som till allra största delen har sina sympatisörer i storstäderna är det inte konstigt att politiken drivs utifrån stadens villkor. Socialdemokraterna borde dock vara väldigt mycket tydligare med vad de fått istället efter att ha brutit två vallöften som är särskilt viktiga för landsbygden: försämringen av Rot-avdraget, som liksom samtliga försämringar för småföretagen slår hårdast mot landsbygden. Och så bensinskatten som man också inför valet försäkrade att man inte skulle höja.
Det är lätt att stämma in i Mats Linders teorier (GA i lördags) kring hanteringen av Natura 2000-utvidgningen. Gotland verkar ha haft en alldeles särskild brådska i denna hantering och länsstyrelsens hårt kritiserade förslag hann knappt landa på Naturvårdsverkets bord innan det skickades vidare till regeringen med acklamation.
Med tanke på Miljöpartiets redan omvittnade inflytande i regeringen kan man ana vartåt det barkar.
Frågan kvarstår: Vad vilja Socialdemokraterna?