När framtida kvinnor frågar sig: när vände det? När fick folk upp ögonen för hur kvinnor utnyttjats och trakasserats som om det vore helt normalt?
Då kommer de förmodligen att få svaret att det var i samband med Metoo-rörelsen som startade 2017 och rullade fram som ett jordskred.
Vad hände sen? frågar de och då kommer nån att svara att det mer och mer kom att handla om männen. Om namnpubliceringar. Myter om att namngivna män dömdes av rasande feminister som inte drog sig för att förstöra mäns liv för nåt oskyldigt snedsteg de begått.
Men sen vände det igen? Ja.
När var det och vad hände då?
Då kommer de att få höra berättelsen om Svenska Akademien och hur smutsen rasade från väggarna när den fina institutionen föll från sina höga hästar. När den mäktiga mannen skulle skyddas. När tjänster skulle betalas med gentjänster av alla som dansat med i dansen runt den så kallade Kulturprofilen.
När ordningen skulle återställas. När makten skulle tas tillbaka.
För det som händer med Svenska Akademin nu är som en pjäs eller konstnärlig installation för att iscensätta hela Metoo och vad det handlar om, vad som möjliggjort alla dessa övergrepp och hela det system där män bestämt vilka kvinnor som ska släppas fram och inte. Att det förekommit från lägsta lågstatuskrets ända upp till den finaste av finkulturens högborg.
Smutsen.
Ingen mer än akademiens ledamöter, deras närstående med stor sannolikhet, och Hans Majestät Konungen, kan säkert veta vad som är sant och vad som är tolkningar och versioner av det som hänt.
Men inget har hittills motsagt att de som ville skydda Kulturprofilen är kvar, de som ville rensa bort smutsiga, och även rent olagliga, privilegier och den misogyna acceptansen fick gå.
Eller gick frivilligt.
När allt var klart försökte de skylla på Kungen... Något som blixtsnabbt dementerades med bestämdhet från Hovet.
Det är inte bara Akademien som institution som faller, det är även de manliga privilegiernas institution som nu bit för bit monteras ner. Och det i grevens, baronens och den helige kulturprofilens tid.
Trots alla vittnesmål finns det fortfarande de, både män och kvinnor, som vill förminska alla de tusentals kvinnor som vittnat. Som menar att de hittar på. Att det skulle finnas utrymme för missförstånd, att det alltid finns en ursäkt för en man som tagit sig friheter.
Det den så kallade Kulturprofilen höll på med visste alla. Utsatta kvinnor har berättat för tidigare ständiga sekreterare som valt att låta dessa vittnesmål bli liggande utan åtgärd. Den eller de som fick veta valde att inte tro på det eftersom ”fanns ett högt förtroende” för Kulturprofilen.
Metoo i ett nötskal. Männen har alltid tolkningsföreträde. Kvinnor lär sig att de inte blir trodda och att inte hjälper att berätta. Att det ofta bara blir värre. Men det hoppingivande är att de få som nu sitter kvar där på sina fina stolar är väldigt ensamma om att tycka att de skött detta snyggt och respektfullt. Deras agerande har väckt liv i Metoo och fått ännu fler att få upp ögonen för det som alla uppropen har handlat om.