Får man tycka vad man vill?
Svaret är förstås ja men om vi tar frågan ett steg längre och frågar om det är okej att tycka vad man vill om tyckandet grundar sig i en lögn?
Svaret är fortfarande ja. Tyvärr kan jag ibland tycka.
Stora skaror människor har väldigt starka åsikter som är byggda på teorier om att olika makter av olika skäl lyckats lura övriga mänskligheten genom att ”mörka” diverse saker.
Rysslands annektering av Krim, klimatkrisen, invandringen som orsak till alla samhällsproblem, allsköns korruption som man är säker på pågår i vårt land men mörkas av MSM (mainstream media).
De flesta problemen med konspirationsteorierna går att lösa, i alla fall teoretiskt. Folkbildningskampanjer i skolor och public service, att medierna slutar klickbejta vilket på riktigt är att föra folk bakom ljuset och sänker tilltron till alla medier.
Men ett problem som är omöjligt att möta med enbart information är klimatkrisen. Här krävs inte bara insikt här krävs omedelbara och drastiska åtgärder som måste ge resultat över hela planeten.
Uppgiften är sannerligen enorm.
De som nu ägnar sin tid åt att leta bevis för att klimatkrisen är påhittad har än så länge inte lyckats presentera en enda källa eller teori kring varför hela forskarvärlden och alla experter skulle enas kring att hitta på att planeten håller på att gå åt fanders.
Om man är orolig att makten vill lura en kan man använda universalmetoden: följ pengarna.
Skulle verkligen alla företag från det lilla till de multiinternationella satsa så mycket pengar och utveckling på att hitta klimatsmarta lösningar för sina tjänster och produkter om de inte var av nöden tvungna?
Samtidigt som konspirationsteoretikerna sitter bakom sina datorskärmar och letar bevis för sina teorier på Internet där vem som helst kan hitta på vad som helst, försöker naturen berätta något för oss. Det är inga små fina pikar utan glasklara budskap som borde göra oss livrädda.
Plasten tar över haven, isarna smälter i en takt som inte ingår i ”normala klimatsvängningar”, regnskogar skövlas i rasande takt.
Insekterna försvinner.
Tina Marie Qwibergs filmer ”Bieffekten” och ”Sista skörden” har fått enorm spridning och många blev väckta ur sin tro att jorden pallar vårt sätt att leva. Att det inte är nån ko på isen.
Den som lever får se.
Häromdagen påminde en bekant om tiden då man fick stanna på en mack för att tvätta ren vindrutan från döda insekter med jämna mellanrum. Nu ser man inte en insekt på rutan.
I Dagens Nyheter citeras Francisco Sánchez-Bayo, författare till en forskningsgenomgång i tidskriften Biological Conservation: ”Det går väldigt snabbt”, säger han. ”Om tio år finns en fjärdedel färre insekter, om 50 år är bara hälften kvar och om 100 år har vi inga alls.”
Alla som minns sina biologilektioner från grundskolan känner till ekosystemet och näringskedjan. Hur allt hänger ihop och att den lilla insekten har ett avgörande uppdrag för hela vår tillvaro.
Miljöförstöringen är en stor del av klimatkrisen.
Men jo, det är tillåtet att ”tycka” att klimatkrisen är på låtsas. Tyckarna kommer förmodligen att hinna dö i denna övertygelse.
Det blir deras efterlevande som får leva och se.