För en tid sedan skrev om jag civil olydnad, inom lagens gränser, som ett viktigt inslag i demokratin då alla inte har en röst eller en plattform för att kunna delta i debatter inför olika händelser och beslut.
Som motsats till civil olydnad, som tillför samtalet och demokratin något, finns en annan form av påverkansarbete som har som metod att bryta lagen.
Jag har skrivit flera gånger om djurrättsaktivisternas metoder och den kunskap de anser sig ha som underlag för att rättfärdiga sin kamp.
Just nu rapporterar Göteborgs Posten om djurrättsaktivisternas brott gentemot svenska lantbrukare. Ni kan läsa mer om detta i Åsa Odells text här under om aktivisternas metoder och hur svenska lantbrukare drabbas.
”Bara för att något skulle vara olagligt innebär det inte automatiskt att det är fel” säger Richii Klinsmeister, grundare och ledare för djurrättsgruppen Djurfront till GP.
Fast jo, det är precis det som det betyder. Bryter man mot lagen så gör man fel. Per definition.
Om alla bara skulle följa de lagar de själva tycker är nödvändiga skulle vårt samhälle snabbt rasa samman. Därför finns olika regler för hur vi ska leva tillsammans för att undvika kaos.
En del regler kan kallas ”vanligt hyfs”, andra är lagar noggrant formulerade och med tydliga sanktioner när man bryter mot dem.
Om vi skulle utgå från vår egna individuella övertygelse om att vissa lagar måste få brytas av olika skäl så måste vi också att acceptera att de som tycker helt annorlunda får samma rättighet. Anarki kallas det.
Anser du dig ha rätt att bryta lagen får du också snällt acceptera att samma rätt gäller nazister och vänsterextremister.
Om man behöver använda våld för att få sin vilja igenom är det en ganska bra mätare på att man är riktigt fel ute. Det gäller i alla relationer, i alla situationer.
Tyvärr finns det även i politiken krafter som anser att visst våld är av nöden tvunget för att få de okunniga medborgarna upplysta.
Vi har sett vad det kan leda till i vår egen nära omvärld och vi ser det fortfarande.
Vi ser det rapporteras i våra nyheter och vi ser det i ansiktet på alla de människor som sökt skydd från dessa krafter och tagit sig hit till oss.
Det är trots allt enklare att hantera det fysiska våldet. Kring detta råder trots allt enighet: våld är inte okej, vare sig kulturellt eller juridiskt.
Värre är det med våldet som bryter ner oss genom subtila metoder.
Det kan börja med att vissa människor blir av med delar av sina rättigheter. Att alla människor inte anses lika mycket värda och därför ska leva under särskilda regler.
Detta kommer inte som en blixt från en klar himmel, först måste dessa grupper pekas ut som problematiska.
Våldet syns även i andra sammanhang där argumenten tryter och där verkligheten har en irriterande tendens att motsäga dina övertygelser.
Det kan ta sig uttryck i att få dina motståndare att framstå som opålitliga, korkade och korrumperade. Vägra förstå ens de enklaste sammanhang som styrker att du kan ha fel.
Det är också en form av våld. Att göra våld på rim och reson.