Mens sana in corpore sano. En sund själ i en sund kropp.
Uttrycket tillskrivs den romerska författaren Juvenalis.
Man ska helga sin kropp som sitt tempel är ett annat uttryck för samma sak: vi har ett ansvar för vår hälsa och genom att vårda kroppen mår själen bra. Och tvärtom, icke att förglömma.
I dag råder en enorm medvetenhet om vikten av att vårda sin hälsa men det handlar ännu väldigt mycket om den fysiska biten. Så fort man har sprungit ett varv på nån slinga ska det läggas ut i sociala medier. Jag tillhör nu den grupp som ser detta som uppmuntrande, jag blir inte irriterad, jag får inte dåligt samvete för att jag själv inte tränat på länge.
Träning eller inte är vars och ens privata beslut. Än så länge.
Här och där ställs dock mer och mer krav på personer att leva hälosamt. Hyresföretag bygger rökfria bostadshus, företag premierar dem som tränar.
Två forskare, Carl Cederström, lektor vid Stockholm Business School vid Stockholms universitet, och André Spicer vid Cass Business School i London, har nyligen gett ut boken ”Wellnessyndromet”. I boken ifrågasätter de nutidsmänniskans hårda fokus på hälsa och lycka.
De menar bland annat att det är alldeles för mycket fokus på den sunda kroppen, inte den sunda själen och det faktum att de hör samman. Att ligga på rygg och läsa en bok blir i denna kontext något dåligt. ”Vi riskerar att hamna i en kulturell och intellektuell öken, varnar Carl Cederström” (Svenska Dagbladet 15/3) .
Det finns dock lite för många medicinska belägg för att motion är bra för att man ska kunna avfärda hela hälsotrenden som överdriven. De allra flesta rör sig ännu alldeles för lite.
Att kroppen och själen hör ihop har på senaste tiden slagits fast i ny forskning (vid Karolinska) som visar att våra muskler tillverkar ett enzym som renar kroppen från skadliga ämnen vid träning. Genom att använda våra muskler kan vi alltså skydda vår hjärna från skadliga ämnen.
Det är sedan länge känt att motion kan både förebygga och behandla många sjukdomar. För depression kan motion hjälpa lika mycket som antidepressiva läkemedel.
Ändå är användningen av Far (fysisk aktivitet på recept) relativt blygsam i sammanhanget.
Detta trots att intensiteten i motionen inte är avgörande. Vid en jämförande studie gav stillsamma yogapass lika bra symptomlindring som intensiva träningspass (ki.se).
Men trots alla garanterade fördelar med att röra på sig, ligger det ändå på individens ansvar att bestämma när, eller om, man har lust att motionera. Man måste kunna välja att vara en soffpotatis om man vill det.
Många har sagt det förut men det tål sägas igen, hade tobak introducerats i dag hade det aldrig blivit tillåtet, utan hade sannolikt betraktats som en drog. Men nu är det tillåtet och vuxna människor får lov att välja att röka och därmed utsätta sig för alla de risker det medför.
Om våra rättigheter som medborgare/anställda ska vara graderade utifrån hur sunt vi lever är vi inne på en konstig väg.
Men att uppmuntra och göra det enkelt för alla att röra på sig och leva sunt och rökfritt, det är något vi bör tänka på i alla sammanhang.