I gårdagens ledare nämnde jag markägare som inte ”får en krona i ersättning” när deras ägor beläggs med natur- och/eller kulturskydd.
Ett förtydligande: det gällde inget fall på Gotland utan var mer ett generellt konstaterande som kanske var något hårdraget.
För staten ersätter ju oftast markägare som inte kan bruka sina ägor på grund av statens beslut. Däremot är ersättningsfrågan ofta osäker och för ägaren inte alltid i partiet med vad intrånget innebär.
Men det visar sig att min förmodade överdrift var helt sann.
Dock fortfarande inte på Gotland.
I Härjedalen har en markägare nyligen fått ett prejudicerande beslut. Han nekades att avverka 7,4 hektar granskog efter att Skogsstyrelsen sa nej för att området klassades som nyckelbiotop.
Frågan skulle därmed övergå till en fråga om ersättning.
Värderingen visade att en ersättning på 249 550 kronor skulle utgå. Markägaren tvingades stämma staten till Kammarkollegiet för att få ut sin ersättning men där kom plötsligt nya besked: staten sa helt nej till ersättning men om det skulle utgå någon skulle den bestå av 12 014 kronor.
Förklaringen till denna nya, och för markägaren förödande, inställning blir ett Moment 22 som beskrivs bra i en debattartikel av Anders Pettersson, förbundssekreterare, Västerbottens Allmänningsförbund, i Land Skogsbruk i slutet av förra året: ”En del av staten, Skogsstyrelsen, pekar ut skogsområden som värdefulla för naturvården. En annan del, Kammarkollegiet, hävdar att den utpekade skogen förlorat sitt ekonomiska värde just därför att den utpekats som skyddsvärd och att virket från den därmed inte går att sälja.
Samma myndighet säger att skogsbruk inte är pågående markanvändning i det fjällnära området eftersom avverkningarna där är tillståndspliktiga”.
Flera fall är nu föremål för rättslig prövning och dessa ärenden kommer troligen, och förhoppningsvis, att drivas ändå upp i EU-domstolen.
Det handlar om principer för ägande men också om försörjning och stora investeringar som ägarna inte längre kan få avkastning på.
Man hoppas att statens agerande är ett resultat av olyckliga omständigheter. Men med tanke på att inga tendenser än så länge visat på detta är det nog tyvärr inte mer än en from förhoppning.
Den rättsliga prövningen av statens nya hårda tag lär dessutom ta flera år vilket gör att skadan redan är skedd även om det visar sig att staten får backa i slutänden.