Sverigevänner!
Ja just ni, som gillar Sverige. Som tycker att vi bor i ett land värt att uppskatta och älska utan att ta till den mindre smickrande nationalistiska omramningen som snarare talar ur förakt för andra än kärlek till det egna.
I morgon firar vi vårt land. Somliga får rysningar av själva tanken, andra går all in.
I nån sorts önskan att bli lite mer som Norge eller andra länder som firar sin nationaldag med pompa och ståt bestämde riksdagen 2005 att 6 juni ska bli helgdag vilket också infördes 2006.
I utbyte blev vi av med annandag pingst. Det var tydligen för mycket för det svenska lagom-tänket att helt enkelt utöka året med ytterligare en helgdag.
Gemensamt för dessa helgdagar är att få vet varför de firas.
Gotlänningens ledarsida tar därför sitt uppdrag som folkbildare på allvar och ska försöka reda ut vad det är vi egentligen firar (eller borde fira).
Vi kan börja med pingst som ju också kallas hänryckningens tid. Det uttrycket kommer dock inte från Bibeln utan från en dikt av Esaias Tegnér, ”Nattvardsbarnen”, som är starkt influerad av Goethe (ni vet han i ”Gothe var en stor poet”) och inleds: ”Pingst, hänryckningens dag, var inne”.
Själva pingsten firas för att Jesu lärjungar rycktes just hän tio dagar efter att Jesus gjort sin himlafärd. Då kom den helige ande över dem som en hälsning från Jesus, han skickade en kraft som skulle hjälpa dem när nu inte längre Jesus levde på jorden.
Det kallas även för kyrkans födelsedag eftersom det var efter denna händelse som lärjungarna började sprida den kristna läran och grunda församlingar.
Pingstdagen firas alltid den femtionde dagen (grekiska: pentekoste) efter påskdagen. (Bousfakta: påsken firas som ni vet första söndagen efter efter den första fullmånen som infaller på eller efter 21 mars (vårdagjämningen).
Nationaldagen då. Jo, det finns egentligen två skäl till att just den 6 juni valdes. Men inget av dem verkar vara så djupt rotade i våra svenska hjärtans djup att det får oss att gå ut på gatan och fira vårt land.
Även om det inte blev helgdag förrän 2006 så har nationaldagen funnits sedan 1983, före det hette det ”Svenska flaggans dag”.
Varför just denna dag?
Jo, år 1523 valdes Gustav Vasa till kung i Sverige och därmed anses grunden lagd till ett svenskt nationellt rike.
286 år senare, vid 1809 års regeringsform fastslogs de medborgerliga fri- och rättigheterna med bland annat religions-, tryck- och yttrandefrihet.
Detta är i mitt tycke något verkligen värt att fira och inte minst värna genom att inte vrida på betydelserna av dessa rättigheter som om de inte också är knutna till ett stort ansvar.
För rätten att tycka vad man vill och tro på vad man vill betyder inte att man får göra vad man vill i skydd av sin övertygelse, politisk eller religiös.
Det är faktiskt inget annat än fantastiskt att vi bor i ett land som redan för 200 år sedan bestämde att här får man säga vad man vill och även sprida det till andra i tryckt form, man får även tro på vilket sätt man vill utan att bli förföljd och hånad.
Nog är detta värt att fira!
Glad nationaldag!