Vi som är kritiska till Sverigedemokraterna, både till dess politik och partiet som sådant, brukar anklagas för att inte förstå bakgrunden till att partiet växer.
Vi beskrivs ofta som ”världsfrånvända godhetsknarkare” som helt missat att stora delar av befolkningen är missnöjda och känner sig förbisedda.
Jag tror ingen kan ha missat att det till stor del är missnöje med den traditionella politiken som ligger till grund för SD:s framväxt. Det framgår oftast mycket tydligt att så är fallet.
Jag både förstår och respekterar detta.
Det som däremot är totalt obegripligt är att man ur detta missnöje hittar ett bättre alternativ i Sverigedemokraterna.
Om man tycker att politiker bara snackar och inget gör kanske man inte ska rösta på det parti vars övergripande motto är att ställa till ett helsike för alla andra partier.
Om man tror att politiker i allmänhet är korrumperade och utnyttjar sina positioner för enbart egen vinning kanske man inte ska rösta på partiet där just detta utnyttjas som regel. Till och med erkänns öppet.
I går avslöjade Aftonbladet att SD:s gruppledare i Stockholm, Peter Wallmark, anställt sig själv som sin egen sekreterare.
I en kommentar nekar han till att det skulle vara något fel med det detta och förklarar att så har man gjort förut.
Och det stämmer ju.
Martin Westmont (SD), ledamot i Stockholms kommunfullmäktige, plockade också ut dubbla ersättningar. Utöver att vara arvoderad förtroendevald, innehade han en heltidstjänst som sin egen politiska sekreterare.
Det går inte en vecka utan att det rapporteras om egentligheter för SD och deras företrädare. Ändå ökar deras stöd, ofta med motiveringen att andra partier inte går att lita på.
Förklaringen till att det är så många skandaler kring just SD brukar vara att medierna enbart granskar just SD. ”Si och så gör man i alla partier men det är bara SD:are man berättar om”.
Fast nej. Alla granskas men det är inte hos alla man hittar skandaler.
Dessutom har SD egna ”nyhetskanaler” som skulle kunna avslöja alla dessa andra som gör precis som SD.
Det här är det allra svåraste att komma förbi. Att nå fram med.
Att det inte finns nån konspiration för att ”sätta dit” Sverigedemokraterna. Att det är partiets egna snedsteg och skandaler som är orsaken.
Man kan inte trycka upp t-shirts och fråga efter misstänkte Palme-mördaren Christer Pettersson och få det till att det är ”humor” eller ett misstag. Det är oacceptabelt och sjukt och väldigt långt ifrån vad folkvalda politiker (eller någon) ska ägna sig åt.
”Förändring på riktigt” lanserades hårt i valrörelsen av SD lokalt på Gotland och kanske har den politiska lågsäsongen under jul och nyår ägnats till att konkretisera denna påtagliga förändring i politiska förslag. På riktigt.
Hittills har det som bekant varit mest tyst från den numera sex man starka SD-bänken i fullmäktige. Precis som det var under hela förra mandatperioden. SD har inte haft nån lokal politik sedan de fick plats i fullmäktige. Ändå gick de från tre till sex mandat. Så upplys mig gärna, vad är det som gör att man går från missnöjd till nöjd genom att rösta på SD?