Hur länge tar det innan vi bara har en tidning på Gotland?Det är nog den vanligaste frågan vi får, alla som jobbar på Gotlands Media.
Svaret är fortfarande detsamma: det finns inga planer på någon sammanslagning. Samtidigt är det inte så trovärdigt att hävda att det är ett scenario som förr eller senare blir verklighet.
Och nu pratar vi alltså om en tidning som ges ut i pappersform.
I dag hålls bolagsstämma med Gotlänningens Tryckeri AB. Som, namnet till trots, inte längre har något formellt med Gotlänningens ledarsida att göra.’
Fram till 2009 ägde de forna ägarbolagen bakom Gotlänningen, Gotlands Folkblad (GT) och Gotlands Allehanda en mindre del i det nya bolag som bildades när NT, nu NTM, köpte de gotländska tidningarna.
Gotlänningen är det enda bolaget som lever kvar och som fortfarande ägnar sig åt publicistisk verksamhet, om än det inte ger ut någon tidning längre. Vi har varje höst en mediedag och vi har delat ut ett större stipendium, ordnat tävling för sockenblad och försöker vara en lokal aktiv medieaktör.
Vi som gillar papperstidningens koncept, att få en sammanfattning av nyhetsflödet, blandat med familjenyheter, korsord och filmrecensioner och annonser av alla de slag, vi anklagas ofta för att vara nostalgiska och teknikfientliga.
Men tekniken är sekundär, det är konceptet som har hållit i väldigt många år, och det av en anledning.
Nostalgi kanske är en del av det jag känner när jag läser om alla dem som byggt upp våra tidningar. Antingen de kört Gotland runt för att sälja aktier, eller jobbat hårt genom alla år, för att förmedla nyheter i stort och smått till gotlänningarna.
Men den största känslan är stolthet att få bära detta arv vidare.
När jag bläddrar i de gamla aktieböckerna och läser namnen på alla helt vanliga gotlänningar som tecknade aktier i sin tidning känner jag också en sorg över att i dag vill många inte ens betala för att köpa sin tidning. Många har inte ens något att kalla ”sin tidning”.
Man hittar andra sätt att hålla sig uppdaterad och var den stora omvälvningen i mediebranschen kommer att landa vet ingen.
Frågan hur länge vi har två tidningar kommer inte att bli ovanligare.
I takt med att upplagorna minskar och annonsörerna inte följer med till de nya kanalerna i samma takt, så har det skapats ett glapp som vuxit nu i så många år att det börjar bli skakigt.
Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i gårdagens blad: ”Men att inte ens Guardian, med en global mångmiljonpublik, är i närheten av att få ihop sin digitala ekonomi är djupt oroande för journalistikens framtid – och en övertydlig signal om en förestående jordbävning på mediemarknaden”.
Här är jag dock personligen mer optimistisk för jag tror att ett svar är det lokala. Stora tidningar har fler att konkurrera med och saknar den relation vi tycker att vi har med er läsare.