Med tanke på att efterfrågan på samhällets stöd på olika sätt är i stort sett oändligt, måste prioriteringar göras. Ständigt. ”Mer pengar” hjälper helt enkelt inte eftersom mer resurser också ökar förväntningar och krav.
Trots skattehöjning, bonuspengar i form av kömiljard och återbäring på pensionspengar ökade förra året regionens intäkter med nästan 200 miljoner.
Nu pekar årets prognoser mot ett underskott på runt 100 miljoner kronor.
Placering av barn och unga som behöver komma till trygga och stabila hem går självklart inte att säga nej till. Men samtidigt som man åtgärdar de akuta problemen måste ett förebyggande arbete pågå. Hur hjälper vi de familjer som behöver stöd? Hur långt måste det ha gått innan hjälpen sätts in?
Vi vet också att gotlänningar konsumerar mer vård än genomsnittssvensken. Detta måste självklart analyseras i detalj. Genom att vi har en jämförelsevis hög tillgänglighet till vården så ökar också konsumtionen av vård, det är ett förhållande som är ganska självklart. Antingen accepterar vi det eller så gör vi något åt det.
Men analysen borde också se på om vårdinsatserna görs på rätt ställe och med rätt ”medicin”. En del av sjukvården där tillgängligheten på Gotland är, och länge varit, liten är psykiatrin.
Kan det vara så att många som egentligen skulle ha behövt psykiatrisk hjälp söker sig till primärvården med olika symptom som skulle kunna avhjälpas bättre via psykiatrin?
Färdigbehandlade gamla får ligga kvar på dyra lasarettsplatser för att det saknas platser på korttidsboende och särskilt boende.
Ser man till det rent politiska så är det kanske dags att tona ner retoriken lite när det gäller just ”mer resurser”. Under den förra mandatperioden förklarades den rödgröna majoritetens uteblivna insatser och åtgärder med hade vi bara fått mer pengar så som vi skulle ha fått med en rödgrön regering, ja då hade vi inte haft vare sig arbetslöshet eller underskott.
Nu när denna nyckelfråga är ”löst” så är vi många som inväntar alla de enkla lösningarna.
Eller inte.
Vi är nog många som är ganska trötta på illusionen om enkla lösningar och hur bra allt skulle vara med en annan regering (oavsett partifärg).
Gotlands problem och utmaningar måste lösas av dem som sitter på makten och härligheten på Gotland.
Jag är helt övertygad om att den rödgröna majoriteten jobbar både hårt och målmedvetet för att lösa problemen. Men det måste synas mer utåt, signalerna måste vara glasklara att det är återhållning som gäller, trots skattehöjningar och tillskott av engångspengar.
Om budskapet istället är att nu löser vi problemen genom att tillföra mer pengar, då kommer verksamheten också att anpassa sig efter det. Det är inget elakt spel eller illa ment, det är nog mer så vi fungerar.
Det nya ledarskapet i den politiska majoriteten måste nu snabbt redovisa en sammanhållen och trovärdig plan för hur de skenande kostnaderna ska stoppas.
Mer pengar är inte lösningen.
Nu heller.