Vi tror på långsiktighet i motsats till kortsiktig vinstjakt.
Det var ett av alla slagord i en debattartikel undertecknad av Ardalan Shekarabi (S), civilminister, och Ali Esbati (V), sammankallande i Vänsterpartiets förhandlingsdelegation, på DN Debatt i lördags.
Där meddelades det att man går vidare med sin jakt på privata aktörer i svensk välfärd.
Jag håller med om att det vore osmakligt att dela ut pengar i vinst på bekostnad av kvaliteten i skola, vård och omsorg.
Det är ett missbruk av skattepengar, men också ett svek mot dem som använder ens tjänster.
Dumt på ett korkat plan vore det att erbjuda undermålig kvalitet och dåliga anställningsvillkor eftersom de privata aktörerna i välfärden ofta är hänvisade till att någon aktivt ska välja dem. Med den logik som gäller i en marknadsekonomi skulle dessa aktörer ganska snabbt sanera bort sig själva från svensk välfärd. Ingen skulle ju välja sådana alternativ.
Det är här vänsterns retorik haltar så att det är helt obegripligt hur de kan fortsätta med samma slagord och påståenden som är så motsägande att det blir rent löjeväckande.
Det är sant att de flesta som tillfrågas av SOM-institutet vid Göteborgs universitet är emot vinstutdelning i skattefinansierad vård, skola och omsorg. 2015 uppgav 57 procent att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning, enligt TT.
Frågan är då varför det inte är det regeringen och Vänsterpartiet föreslår.
Deras förslag går ut på att de privata företagens möjlighet att bedriva sin verksamhet med plusresultat (vinst) begränsas med så inlåsande regler att risken är överhängande att välfärden saneras, inte på dem som fifflar, utan på samtliga alternativ till den offentligt drivna välfärden. Att gå med vinst är inte detsamma som att dela ut sin vinst.
Om det är de vinstdrivande aktörerna man är ute efter, det vill säga samtliga privata företag: varför då inte bara förbjuda alternativ och valfrihet?
Vidare i DN-debattartikeln: ”Vi ser stora behov att stärka välfärden framöver. Därför behövs nu regelverk som säkerställer att skattemedel som ska gå till investeringar och förstärkningar stannar i välfärden och kommer alla till del”.
Då undrar man ju hur detta ska ske? Eftersom man nu beskriver att problemen är att man tullar på kvaliteten och villkoren för de anställda för att samla pengar till ägarna.
Men om man inte ändrar på regelverken och/eller inför tillsyn av kvaliteten kan ju dessa brister fortsätta? Man kan ju faktiskt bedriva undermålig verksamhet av andra skäl än för att tjäna pengar.
I artikeln påstås att skolor och vårdcentraler väljer bort krångliga och därmed kostsamma elever och patienter. Hur kan det vara tillåtet?
Det är en fråga jag skulle vilja ha besvarad innan man kastar ut alla privata uppskattade och välfungerande alternativ med badvattnet.
Hanterar man ett uppdrag inom välfärden ska det självklart hanteras med exakt samma krav och förutsättningar som de offentligt drivna.
Det tror jag nog att en stor majoritet av svenska folket utgår från också gäller.
När sedan socialminister Annika Strandhäll (S) anmodas kommentera debattartikeln hennes allierade begått säger hon att nej, något vinsttak kommer det inte att bli tal om.
Vad är det fråga om i samarbetsregeringen?