För ganska precis ett år sedan spreds en artikel på Facebook till stora mängder mottagare. Artikeln hade rubriken: ”Forskare: Människor som inte läser böcker är smartare” och var skriven av journalisten och gotlandsbördige Emanuel Karlsten.
Artikeln spreds och kommenterades som att det var en riktig nyhet, trots att den som läser artikeln bara behöver läsa ett tiotal rader innan det avslöjas att det är ett skämt. Skämtet skulle illustrera det faktum att mer än hälften inte läser mer än rubriken av de artiklar de delar i sociala medier.
Artikeln hann även delas av nyhetsredaktioner innan det stod klart att det var ”fake news”
Ett liknande experiment hade gjorts några månader tidigare av tidningen Café som skrev en artikel med rubriken: ”Ny studie: Fotbollsfans är mer intelligenta än andra”. Jag tror ni kan ana vad som hände sen...
Tyvärr har denna typ av slarvdelande inte minskat utan snarare ökat sedan dessa artiklar uppmärksammades. Ser man nåt som stärker ens egen uppfattning, livsstil eller intressen så är det lätt att klicka dela innan man klickar för att läsa vad det faktiskt står.
Nyligen hade DN en artikel där rubriken berättade att det kunde vara farligt att stå och jobba. En helt ny tes mot de senaste årens massiva budskapsspridning om motsatsen, att man borde stå och jobba mycket mer än gemene man gör.
Läste man artikeln så fick man veta att det handlade om den andra extremen: att stå hela tiden när man jobbar.
En viktig kunskap att förmedla men för den som sitter och jobbar och tycker det är jobbigt att hissa upp skrivbordet var det så klart en lättnad att veta att det är livsfarligt och kunna fortsätta att sitta på sin rumpa med gott samvete.
Värre är det med allt som sprids där avsändaren, eller den som delar, har som syfte att vilseleda och sprida myter. Eller helt enkelt vill tro på det som står så mycket att hen inte bryr sig om ifall det är sant eller inte.
Av nån outgrundlig anledning vill till exempel många tro att Sverige håller på att islamiseras. Att de som flytt hit från just islamistisk terror och fundamentalism, i själva verket är här för att införa sharialagar. Och: att ”pk-eliten” är med i denna konspiration.
Hur orkar man tror på såna vansinnigheter?
Tyvärr rider även en del politiker på vågen. Bilder, grafer och ”skämtsamma” memes (uttalas miims) sprids för att skapa känslor och opinion.
Det gäller att missförstå varandra så mycket som möjligt.
Ett fenomen som funnits länge men som numera är en metod i var mans kommentarfält är ”whataboutismen”. Suveränt försvenskat av Erik Helmerson, ledarskribent i Dagens Nyheter, till: mendomism.
Som i ”men dom andra då?”.
För vad man än skriver om borde man hellre skriva om något annat. Eller, förlåt, inte vad som helst.
Skriver man om feminism eller rasism, får man varenda gång kommentarer om varför man inte skriver om hur män diskrimineras på olika sätt, eller varför man aldrig skriver om nåt som nån antirasist gjort och som var dåligt.
Jag tror inte vi kommer att se någon förbättring om ännu ett år. Kanske till och med att det accelererat då med tanke på vad som händer i september nästa år.