Den första delrapporten av den stora Medieutredningen har nu presenterats av utredaren Anette Novak. Det är mest en analys av dagsläget och vilka frågor som behöver nya lösningar.
Framför allt är det presstödet som behöver moderniseras. Hittills har ingen regering vågat göra mer än kosmetiska förändringar, samtidigt har mediebranschen genomgått en så stor förändring att dagens system är totalt ologiskt.
Dagens presstöd utgår till papperstidningar, trots att de flesta medieföretag i dag distribuerar sitt innehåll i en rad andra kanaler. Många tidningar skulle inte klara sig utan presstödet, bland andra GT och GA, därför ägnar medieföretagen mycken möda åt att anpassa sin verksamhet efter presstödsreglerna, istället för det mer naturliga, det omvända.
Det råder knappast brist på efterfrågan på nyheter och annan information. Krisen ligger inte där utan i det faktum att medborgarna inte vill betala för det.
Branschen själv har vant sina läsare med att de får samma innehåll gratis på nätet, de unga generationerna vet inget annat.
”En slutsats är att det svåra ekonomiska läget för de kommersiella medierna redan drabbat demokratin” konstaterar utredaren Anette Novak i ett pressmeddelande i samband med att rapporten överlämnades till demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP).
Ett krasst konstaterande som innehåller en skakande sanning.
Det är ett underbetyg av enorma mått att medieföretagen inte lyckats ta täten i informationssamhället.
Med hundraårig erfarenhet av att sortera, analysera och paketera information för att göra den översiktlig och begriplig för medborgarna borde medieföretagen i dag ha strålande tider.
Det handlar inte bara om gratismentaliteten, gör man tillräckligt eftertraktade produkter finns också betalningsviljan.
Men digitaliseringen har också skapat nya konsumtionsmönster. Den virala logiken har styrt, underhållningsvärdet har blivit överordnat, åsikter redovisas och recenseras överallt.
Någon tycker något som sedan någon annan ska tycka något om.
Det är inget fel på ”underhållningsnyheter” men det blir problematiskt för samhället och demokratin om det är det enda som konsumeras.
För demokratin utgör dagens digitaliserade medielandskap en fantastisk möjlighet. Man behöver inte längre en plattform på ett medieföretag för att komma till tals. Vi lämnar för stunden baksidan med den anonyma hatkulturen och ser på det demokratiska perspektivet.
För alla nya medieproducenter grundar sig inte på ”gammelmediernas” arbetssätt med publicistiska etiska regler. Det vill säga att man inte publicerar allt man vet om det inte är relevant eller för att det kan skada tredje person.
Detta har nya medieaktörer upptäckt och tar som intäkt för att medierna mörkar verkligheten.
Ur denna misstänksamhet har ”alternativa medier” vuxit fram som säger sig berätta sanningen. Här finns en gigantisk informationsklyfta mellan medborgarna beroende på vilka medier man följer och tror på.
Välinformerade medborgare stärker demokratin och därmed vår gemensamma tillvaro. Men mediepolitiken kan inte ta hänsyn till om makten granskas via papper eller fiber.