Med tanke på all oro och inte minst resultatet av den förra skolnedläggningsdebatten skulle man kunna förvänta sig att regionen nästa gång detta blev aktuell jobbade lite mer förebyggande.
Men det verkar som att man tänker köra samma race igen. Man går ut med tjänstemannaförslag, inväntar folkets reaktioner, sedan fattar man det politiska beslutet. Förra gången lades alltså en skola ned av tolv som utgångsförslaget talade om.
Det är självklart svårt att veta i vilken ände man ska börja. Berörda medborgare har självklart rätt att både informeras och påverka besluten. Men i slutändan handlar det dock om politiska prioriteringar. Politikerna måste lyfta blicken, försöka se längre än de protester som självklart kommer som ett brev på posten.
Man ska lyssna men besluten måste tas utifrån en samlad bild där skolans kärnuppdrag måste väga tyngst.
Därför är det obegripligt att man nu inte ens verkar vara överens om vilka möten som det kallats till och om vad.
Föräldrar och vårdnadshavare till barn i Öja skola har fått både tid och datum medan avgående grundskolechef Mats Hanell säger att han inte ens kallat till något möte.
Konstigast av allt är att politiken inte tog kommandot från början när denna process nu än en gång har satts igång.
Man borde självklart gått ut brett med information till allmänheten om att nu är det dags för en ny översyn och med en stor tydlighet om vad som är det politiska uppdraget.
I åratal har det talats om att skolhusen på landsbygden skulle kunna integreras med övrig verksamhet på orten. Lokalerna skulle kunna nyttjas mer effektivt plus att man skulle kunna ha utbyte med varandra.
Distansundervisning är ett annat pedagogiskt grepp som diskuterats men ingen verkar orka ta steget vidare från goda tankar och idéer.
Två gotländska skolor deltog till och med i ett nationellt projekt, ”Små skolor i utveckling”, med just detta innehåll. Projektet drevs av Hela Sverige ska leva med stöd av bland andra Sveriges kommuner och landsting och lärarförbunden. Man ville se den lilla skolans betydelse i bygden som en resurs snarare än ett problem.
Men det har varit knäpp tyst om projektet och vad det gav.
Att lägga ner skolor är inte heller enbart en besparing eftersom det oftast kräver utbyggnad av andra skolor för att få plats med eleverna som flyttas.
Argumentet att det bara är någon mil från Öja till Havdhem kan ju tyckas relevant om man utgår från att alla elever i Öja skola bor i Burgsvik. Bor man i Sundre är det ganska långt till Havdhem.
Läget sedan den senaste skolöversynen har ändrats markant i framför allt två delar: regionens ekonomi är nu i ett så katastrofalt läge att det inte längre handlar om vad man vill utan vad man måste.
Den andra faktorn är att underlaget för skolorna hypotetiskt har ökat rejält tack vare asylsökande och nyanlända. Men samtidigt är det inte en grupp man kan räkna med långsiktigt på grund av osäkerheten för deras framtid. Får de uppehållstillstånd och i så fall, väljer de att bo kvar på Gotland?
Moderaterna har sedan förra skoldebatten förespråkat nedläggning av flera mindre skolor på landsbygden. Återstår att se hur de andra partierna resonerar.