Jag har länge fascinerats av personer som så tvärsäkert vet både vad som är orsaken och lösningen på mångåriga konflikter som i Israel-Palestina-konflikten. Ibland blir det närmast patetiskt med alla tvärsäkra konstateranden där det mesta går ut på att allt är den ena sidans fel medan den andra är helt oskyldig.
Efter den senaste tidens vidriga terrordåd har en mycket märklig inställning blottlagts där det på olika sätt antyds att vissa människor har sig själva att skylla för att de förföljs. Och nej, det är inte direkt läge att peka finger åt outbildade länder långt borta där religionen är långt viktigare än här hos oss upplysta i Sverige.
För det är ju här det sägs.
Att Lars Vilks kanske borde tänka på vad hans konst kan leda till om han vill slippa bli mordhotad.
I Sveriges Radio frågar en reporter i Studio Ett Israels ambassadör Isaac Bachman vilket ansvar judarna själva har för antisemitismen. En fråga som man genast ber om ursäkt för men frågan är ju redan ställd och skadan skedd.
Journalisten och författaren Jan Guillou tycker att frågan är felformulerad men i grunden relevant: Hur har Israels politik gentemot den ockuperade palestinska befolkningen och de israeliska krigsförbrytelserna i Gaza bidragit till antisemitiska stämningar hade enligt honom varit en mer korrekt frågeställning.
Guillou menar att fokuseringen på antisemitismen har som mål att dölja det verkliga problemet: islamofobin.
Som om det handlar om att acceptera och försvara det ena framför det andra. Som om inte båda företeelserna är lika vidriga.
En av Feministiskt Initiativs talespersoner twittrade en obegriplig kommentar efter att en person skjutits ihjäl utanför en synagoga i Köpenhamn. Trots att det var uppenbart att dåden i Köpenhamn utfördes av islamister skrev hon att ”vi måste ta nazismen på allvar”.
Så viktigt är det att måla världen i ”rätt färger” så att skurkarna kan återfinnas i rätt politisk omramning. Nog är det sjukt?
Ingen ska behöva fly eller försvara sig för rätten att utöva sin tro. Oavsett vad man tror på.
Lika lite har någon rätten att utöva våld eller förfölja dem som inte tror på samma sak.
I vår sekulariserade värld är det svårt för många att förstå religionernas inverkan på människor.
Men rätten till tro är en grundläggande mänsklig rättighet, liksom rätten av slippa tro.
När någon mördar i sin guds namn tar dock andra krafter över och det handlar inte längre om religioner eller tro. Här måste omvärlden vara glasklar i sitt fördömande. Oavsett i vilken guds namn man dödar och våldför sig.
Och de som förföljer, sprider myter och konspirationsteorier om olika religiösa utövare kan inte få stå oemotsagda.
Islamofobi och antisemitism är precis lika avskyvärt som terrorattacker i en icke tillfrågad guds namn. Man behöver inte försvara det ena för att fördöma det andra.