Regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) slöt under förra året en överenskommelse om satsningar i förlossningsvården och vård som stärker kvinnors hälsa. Totalt satsas 720 miljoner kronor.
Det mesta av pengarna används för ett stimulansbidrag till landstingen om 375 miljoner kronor för i år (200 miljoner för 2015) för att stärka främst förlossningsvården, och då i första hand genom insatser för kompetensförsörjning och stärkt bemanning.
Frågan är vad det hjälper vad personalen har för kompetens när det inte finns plats på BB för kvinnor som ska föda?
För alla som fött barn, eller ska föda, är det en ren mardröm att inte känna trygghet inför dagen då ens barn bestämmer sig för att komma ut. Att inte veta om man ens kommer in på BB går inte att föreställa sig.
Ändå är det verklighet för många, även om det löser sig till slut (det finns ju inte mycket att välja på).
Hur det är möjligt att vi kan acceptera detta övergår mitt och många andras förstånd.
Men för en gångs skull är det i just detta sammanhang en fördel att bo i glesbygd.
För oss på Gotland uppstår just aldrig någon oro att inte få plats och Visby BB har under somrarna historiskt kunnat ta emot personer som valt att föda här, de flesta med nån sorts anknytning. Men nu är det slut med det.
Som konsekvens av att två förlossningskliniker i Stockholm har stängt har trycket ökat på närliggande kommuner. Även på Visby lasarett som för första gången tvingas att neka personer från fastlandet att föda på Gotland.
Praktikertjänst som drev BB Sophia sade upp avtalet med Stockholms läns landsting då ekonomin inte gick ihop och situationen till slut blev ohållbar.
I ett debattinlägg i Dagens Medicin förklarar Gudrun Abascal och Evette Sako på BB Sophia varför:
”Ersättningsnivåerna som bygger på 2008 års kostnadsnivå är en orsak. Landstinget vill inte betala mer. Hur skulle det se ut om landstinget betalade mer bara för att BB Sophia inte får siffrorna att gå ihop? Men när lades ett landstingsdrivet sjukhus ner för att det gick med förlust?”.
Samma förutsättningar gäller alla privata aktörer i vård och omsorg. Även om det ibland verkar som att det stora problemet är att vårdföretag använder skattepengarna för att ta ut vinster och flytta pengar till skatteparadis.
Underskott är aldrig ett problem för en verksamhet som kan börja om på noll vid nytt år. För privata aktörer är det ohållbart.
Det är mer än dags att hyfsa debatten för att bygga hållbara strukturer och skapa goda resultat.
Folkhälso- och sjukvårdsministern Gabriel Wikström (S) verkar dock se saken ur ett strikt ideologiskt perspektiv. I ett reportage i Dagens Nyheter om förlossningsvården (17/5 i år), säger han:
”Jag tycker att man har experimenterat med förlossningsvården i Stockholms län på ett olyckligt sätt. Jag tycker att man från de borgerligas sida har låtit ideologin gå före det som är patienternas bästa många gånger”.
Tänk att även här finns inga andra problem än att väljarna envisas med att rösta på andra partier än Socialdemokraterna.