Mediedrakarna med stora budgetar och resurser får rabatt på sin hyra av mark under Almedalsveckan medan de som konkurrerar utan statlig inblandning ska betala den nya höjda taxan.
Jag förstår tanken med att inte riskera dessa viktiga aktörer, men att det nu ska tas helt godtyckliga beslut utifrån två helt olika taxor, visar att beslutet i grunden var fel.
Inte minst var det fel att stressa fram beslutet på årets sista dagar så att man inte gav Almedals-aktörerna en rimlig chans att dels informeras om det nya, dels ta ställning till hur det påverkar deras medverkan.
Det är lite för mycket som går lite för mycket fel just nu.
Den gemensamma faktorn verkar vara: det ska gå fort.
Om en fastighetsaffär ska skyndas på måste det vara tydligt uttalat: varför och vem som är ansvarig för beslutet.
När man frångår grundavtalen måste någon ställa sig frågan: blir det här rätt nu. Och självklart: dokumentera beslutet att inte följa de grundläggande reglerna.
Argumentet att man tidigare fått tillgång till mycket större yta än maxkostnaden är obegriplig för alla andra än möjligen regionen. Att i efterhand säga att taxan varit felaktig är inget argument ut mot ”kunden”, det blir ändå tre gånger så dyrt för dem för samma insats.
Ja, det gäller ett fåtal, men alla får höjd taxa om de väljer att ha samma koncept som tidigare.
Erik Fransson på Gotlands Folkblad menar att alla fakta kring detta fanns på bordet när beslutet togs.
I räkneunderlaget finns bara jämförelser upp till 50 kvadratmeter. Vid den nya hyran för 100 kvadratmeter finns noteringen ”Saknas i nuvarande hyra”.
Inte glasklart att det betyder att det är det fanns 100 kvadrat att hyra även tidigare men att det är hyran för 50 kvadrat man ska jämföra med hyran för det dubbla utrymmet.
Särskilt inte som det står i själva beslutsunderlaget tydligt och glasklart står att: ”Intäkterna för regionen eller kostnaderna för arrangören påverkas inte alls eller marginellt”.
Gör man fel har man ibland möjligheten att ändra sig och göra rätt. I fallet med tomterna på kvarteret Malajen hoppas jag att regionstyrelsen fattar beslutet att låta köpen fullföljas.
De drabbade familjerna ska inte behöva betala priset för regionens upprepade slarv och bråttomaffärer.
Här måste nåd gå före principer.
Framför allt måste man, som jag skrev i förra veckan, se över samtliga beslutsrutiner och styra upp tjänstemännens och politikens olika roller.
Men någon måste också ställas till svars för hur det blir som det blir. Inte för att ställas ut på torget för spott och spe, men för att medborgarna har rätt att kräva att ansvar tas av dem som har att förvalta våra gemensamma tillgångar.
Det behöver inte göras inför öppen ridå, bara man internt reder ut var ansvaret har brustit så att det blir tydligt och inte upprepas.