Det märks verkligen att vi befinner oss i ett gränsland där regionen leds av två parallella styren. Regionledningen är ny men nämnderna styrs ännu av den rödgröna före detta majoriteten.
Tidigare har det varit en enklare manöver vid maktskiften då det funnits en ny majoritet som tar över.
Nu finns ingen majoritet och det kräver en viss ödmjukhet inför att det parlamentariska läget är synnerligen otydligt. Det finns ingen matematisk förutsägbarhet i vilka förslag som kommer att få majoritet.
”Regionfullmäktige måste se till att SD inte får något inflytande!”.
Det proklamerade Tomas Pettersson (FI) vid ett par tillfällen under gårdagens sammanträde med regionfullmäktige.
Samtidigt var det tack vare just SD som den rödgrönrosa oppositionen kunde få igenom flera av sina förslag. Det är en retorisk utmaning att både motarbeta SD samtidigt som man stundvis gör gemensam sak med samma parti.
Jag är så trött på alla som ger SD huvudrollen och lyfter upp deras betydelse när det inte finns nån anledning. SD kommer aldrig att få igenom ”sin politik” såvida inte en majoritet av fullmäktiges ledamöter håller med dem, alltså har samma politik.
Ska man tolka SD:s ambitioner utifrån gårdagens sammanträde blir det ännu en period som åhörare. Denna gång på sex platser istället för tre.
Det blev lite av en maratondebatt kring ekonomi och ekonomistyrning i och med att flera beslutsärenden gäller äskanden om tilläggsanslag eller godkännande att gå med underskott från flera nämnder.
De rödgröna menade att verksamhet måste gå före ekonomi och riktlinjer medan den nya regionledningen markerade hårt att verksamheten är helt och hållet beroende av ekonomin.
Det handlar i grunden om att respektera de beslut som fattas i regionfullmäktige, Gotlands högsta beslutande församling. Vad gäller hälso- och sjukvården är de flesta överens om att sjukvården på Gotland är underfinansierad vad gäller den vård som vi måste ha på Visby lasarett.
Däremot är inte alla överens om att det är en universallösning att vården tilldelas mer pengar.
För om mer pengar hade varit lösningen så hade problemet varit löst eftersom hälso- och sjukvårdsnämnden fått stora tillskott flera gånger under de senaste åren.
Frågan är också från vilken nivå man menar att vården är underfinansierad. Den nivå som hälso- och sjukvårdsnämnden anser gäller när den lägger sin budget eller den nivå som gäller vid årets slut?
Däremot kan jag hålla med de rödgrönrosa partierna när de efterlyser alternativa politiska förslag, inte minst i hälso- och sjukvården. Det har verkligen saknats en röst från allianspartierna för hur man i opposition jobbat för att åtgärda de problem man på övergipande nivå menar har funnits under de senaste mandatperioderna.
Vad gäller budgetalternativen var det oklart in i det sista vilket som skulle vinna bifall. I klartext: vilket alternativ skulle SD stödja? Inget alls visade det sig, de la ner sina röster vilket ledde till att Alliansens budget gäller.
Gårdagens mest överraskande beslut var nog ändå att SD såg till att mer pengar fördes över till ensamkommande flyktingbarn i och med tillskott till socialnämnden.