Jag vill börja med att be om ursäkt för att mitt ordval gjorde att kristdemokraterna Johan Asplund och Anna Haack tog illa vid sig (se deras replik nedan).
Jag menade alls inte att de på något sätt skulle vara mindre värda än mer etablerade KD-politiker. Måste säga att det var en högst oväntad tolkning av en bisats om att deras namn var nya för mig, vilket jag tyckte var spännande, som ledarskribent har man ju annars ganska bra koll på de lokala politikerna.
Nu var det ju inte heller det som var huvudbudskapet i min kommentar till deras insändare.
Deras replik i övrigt tycker jag talar bra för sig själv.
Däremot vill jag passa på att åter reda ut det här med kopplingen mellan ett politiskt parti och en partipolitiskt märkt ledarsida.
Johan Asplund och Anna Haack blandar friskt kritik mot min ledare med att hänvisa till Centerpartiets opinionssiffror och partiets beslut att samarbeta med regeringen.
Min ledare står jag för, det andra är det mer lämpligt att diskutera med någon som företräder Centerpartiet.
Häromdagen blev jag kallad politiker i ett annat sammanhang och för en tid sedan fick jag frågan vad som händer om jag ”går för långt från” vad Centerpartiet står för.
Min anställning och mitt sätt att utföra det jag är anställd för är det bara Gotlands Tidningar (Gotlands Media) som har inflytande över.
Själv ser jag läsarna som mina främsta uppdragsgivare, det är för er jag skriver.
Centerpartiet kan inte påverka min anställning för fem öre.
Och jag talar inte för Centerpartiet, vare sig informellt eller formellt. Jag talar bara för denna ledarsida och åsikterna är mina.
Skulle jag börja propagera för kärnkraft, avskaffande av privata aktörer i välfärden, centralisering av offentlig service till tätorter och inskränkningar i jämställdheten, ja då skulle jag nog själv ganska snart känna att jag var på fel plats i livet.
På samma sätt borde det leda till reflektion om man dagligen blint försvarade det parti vars färg ens ledarsida är märkt med.
Som ledarskribent är du journalist och har som uppdrag att granska makten, inte okritiskt hylla den.
På ett sätt får jag skylla mig själv att rollerna för just min del inte är klara för alla. Förra året tog jag ledigt och kandiderade i riksdagsvalet.
Det stod säkert inte klart för alla att jag var ledig från mitt jobb och då väljarna istället valde Lars Thomsson till riksdagen blev rollbytet efter valet lite väl tajt. (Ett mycket klokt beslut av väljarna, för övrigt).
Erfarenheten från kandidaturen vill jag inte vara utan. Man måste få pröva sina vingar utan att kapa alla sina livlinor.
Men jag förstår att mitt studiebesök i den politiska världen inte bidrog till att öka förståelsen för de skilda rollerna.