Om ett år ligger förhoppningsvis alla valplaner klara och partierna står redo i startblocken för valkampanjen inför valet 9 september 2018.
På Gotland är det oroväckande tyst i den politiska debatten.
Cirkulärproducerade insändare från våra riksdagsledamöter på insändarsidorna i all ära men den lokala politiska debatten där olika förslag och tankar i konkreta frågor får ventileras och försvaras lyser med sin frånvaro.
Det är mest vi på ledarsidorna som recenserar och kommenterar men vi sitter ju på läktaren precis som alla andra som inte är med i de politiska beslutsprocesserna.
Men om bara några månader kommer väljarna att delvis kompenseras då vi alla har något som alla partier vill ha: vår röst.
Jag skulle föredra ett pågående politiskt samtal i offentlighetens ljus där alla med politiska uppdrag återkopplade till väljarna hur de förvaltar sitt mandat. Inte minst för att det skulle göra politiken begriplig och intressant.
Jag är till och med helt övertygad om att det skulle ge mer tillbaka än ett intensivt intresse bara någon månad vart fjärde år med paketerade slogans och fagra löften.
Alla nämnder i Region Gotland sammanställer sina beslut efter sina sammanträden. Inte bara till medierna utan direkt till medborgarna via framför allt regionens hemsida och Facebook. Här brukar även oppositionens röst göras hörd.
Men det finns väldigt mycket mer att göra för partiernas företrädare i de olika nämnderna.
För att profilera sig, lyfta viktiga frågor som annars riskerar att försvinna i mediebruset, och för att återrapportera till väljarna som gett dem mandatet. Det har aldrig funnits bättre möjligheter att på väldigt enkla sätt kommunicera med medborgarna/väljarna.
De olika dialogprocesser som regionen sedan en tid jobbar med är utmärkta.
Att ta en fråga och åka ön runt med den för att få in synpunkter och förslag istället för att sitta på Visborg och vänta på mejl eller telefon är bra.
Jag förutsätter att man även kan delta i dialogen på andra sätt om man inte kan eller vill delta i fysiska möten.
De olika partierna jobbar på samma sätt, man är ofta ute på studiebesök och ”träffar folk” på andra sätt.
Det jag efterlyser är mer en offentlig arena. Att politiken och politikerna hörs mer av egen kraft, inte alltid filtrerade genom nyhetsvärdering och vad som för dagen är mest intressant.
Det kan vara genom bloggar, hemsidor, nyhetsbrev och Facebook.
Huvudsaken är att man strävar efter dialog, inte att ”komma ut med sitt budskap”.
Det finns många gotlänningar som har politiska uppdrag av olika slag men de som hörs och syns är oftast samma handfull, oavsett fråga.
Låt fler ta plats!