Under de sammanträden som hittills varit med det nya regionfullmäktige har jag inte sett de tre ledamöterna från SD över huvud taget tala med varandra. De verkar inte ses före sammanträdet utan kommer var och en och hälsar på varandra på ett sätt som säger att det inte var nyss de sågs på partigruppsmöte, som de andra partierna.
Kaj Lundmark har gjort ett par inlägg i debatten, de andra två: Björn Ljung och Arvid Olofsson har hittills inte deltagit i någon debatt vid något möte.
Vad partiet vill i lokala frågor är fortfarande höljt i dunkelt och varje gång partiet lokalt frågas om saker som händer på riksplanet har de ingen aning, som om de inte var riktigt deras område att prata om SD-politiken generellt.
Om tre år får vi se om deras politiska ickeinsatser belönas eller inte av gotlänningarna.
Den krystade stämningen verkar prägla även partiets lokala arbete i stort. Den fjärde av de totalt fem öppna sverigedemokraterna på ön (den femte är ungdomsförbundets ordförande Oliver Urelind), Hannes Müller, har nu klippts av från partiet rapporterade Radio Gotland i går. Inte genom något formellt utträdeskrav, man tar bara avstånd
Hannes Müller har varit den mest aktive i den lokala debatten, både genom insändare i GT och GA och i kommentarer på Helagotland.se.
Att förklara att en partimedlem inte är välkommen att debattera för sitt parti är anmärkningsvärt. Såvida det inte gäller övertramp och radikala avsteg från partiets linje. Men det här med demokrati är inget som ingår i det sverigedemokratiska sverigepaketet.
Det går att utläsa i deras politiska förslag och inte minst genom deras agerande i Sveriges riksdag. De anser det odemokratiskt att de med 13 procents väljarstöd inte får igenom sina förslag om att stoppa invandringen, en fråga som övriga är helt emot. 87-13 är inte ens jämnt skägg, det är ett solklart besked från svenska folket.
Häromdagen aviserade partiet dessutom att man tänker föra Sveriges talan utomlands med adress människor på flykt. Det är ingen idé att de försöker komma hit, här är det kallt och välfärden är raserad, ingenting fungerar.
Detta är också helt i enlighet med SD:s demokratisyn. Utöver detta ska partiet nu ge sig ut på kampanj för att få svenskarna att kräva folkomröstning om invandringen.
För de flesta uppstår omedelbart frågan: hur ska frågan ställas?
Ska all invandring stoppas eller bara från vissa länder? För alltid eller under en begränsad tid? Hur ska det genomföras praktiskt?
En folkomröstning måste vara utformad extremt tydligt, ja eller nej.
Den är inte heller beslutande utan rådgivande, dessutom råder det ingen större tvekan om vad svenska folket tycker i frågan i grunden.
Så vad är det SD egentligen vill och önskar av sitt utspel?
Del ett är redan uppfyllt. De ville ha maximal uppmärksamhet och fick det. SVT direktsände deras presskonferens och många andra lajvrapporterade. Inget annat parti skulle kunna räkna med detta.
Del två är att få så mycket stök och knök kring sitt kampanjande som det bara är möjligt. Här hoppas man på aktivistvänstern som inte brukar göra dem besvikna. Blir det bråk blir det också per automatik stort genomslag i medierna.
Kan vi bestämma att vi inte faller i fällan den här gången?
Snälla?