Julhelgen är ett bra tillfälle att beta av böckerna man lagt på ”läsa sen-högen”.
Årets sista dagar kom jag till Klas Hallbergs nya bok ”Hela Sverige hånglar – om att leva innan man dör”.
Hur många böcker kan det finnas i detta ämne tänker ni kanske. Och ja, det här med carpe diem kan ju onekligen stå en upp i halsen.
Klas Hallberg är dock en helt unik fågel i skaran av författare och föreläsare med en förmåga utöver det vanliga att lyckas få oss att se bilden i skrattspegeln över hur konstigt vi ibland, för att inte säga ofta, beter oss.
En krullhårig värmlänning som drar fulla hus vart än han drar fram.
Jag tänker att det fanns en mening att denna bok hamnade i mina händer just när ett nytt år står för dörren.
För oss som har lite svårt för det pretentiösa och änglatindrande är mycket av självhjälpsböcker en ren plåga.
Det viktiga budskapet som faktiskt finns i de flesta metoder att leva lite smartare, skyms av att det ofta blir tramsigt och flummigt.
Att läsa Klas Hallbergs böcker är underhållande men går inte att jämföra med att se hans föreläsningar.
Får ni möjligheten under året att se honom – gör det.
Har ni inte det, läs gärna nån av hans böcker eller se honom i alla klipp som finns på Youtube från hans föreläsningar.
Filosofin går ut på att vi krånglar till livet istället för att göra det vi egentligen vet är det rätta.
Ett budskap som otaliga personer genom historien konstaterat före honom. Men varför lär vi då oss inte kan man undra.
Jag kommer att låta Klas Hallberg sätta prägel på inledningen av 2019 och hoppas kunna påminna mig om att hångla mer istället för att gå på toa.
Ni som vill veta mer om denna konstiga prioritering rekommenderas att läsa boken.
Jag ska också välja att sätta mig ner och vara tyst oftare. Låta hjärnan vila, inte hela tiden ta emot intryck.
Ha mer tråkigt helt enkelt. Något vi ofta förnumstigt brukar uppmana alla barn men är dåliga på att följa själva:
”För att veta när man har roligt måste man ibland ha tråkigt”.
När jag växte upp var det ett äventyr att bara åka till ”stan”. I dag har jag hela världen i min ficka.
På en sekund kan jag besöka världens alla hörn, jag behöver aldrig fundera över något jag glömt, svaret är bara en googling borta.
Vad gör detta med våra hjärnor? Hur utvecklas mänskligheten när vi inte längre behöver utveckla vår egen förmåga utan alltid kan låta tekniken göra jobbet?
Så min bucket list för 2019 ser ut så här:
• Ha mer tråkigt.
• Hångla istället för att gå på toaletten när tillfälle ges.
• Sitta ner och vara tyst en stund varje dag.
• Låta dumheter och trams passera utan att kommentera eller dela vidare.
• Lära mig fler saker jag inte kan, utan att googla.