En siffra som aldrig slutar att förvåna mig är de 2 500 personer som varje år väljer att flytta till Gotland.
Tvåtusenfemhundra nya invånare. Varje år.
Gotlands attraktionskraft som plats att leva och bo på är oomtvistad.
En annan faktor som jag inte minns var jag läst, men kan konstatera bara i den egna bekantskapskretsen, är att många som flyttar hit har en dröm om ett liv på landet men efter några år väljer att flytta närmare Visby.
Detta visar sig också i en av de undersökningar som ligger till grund för underlaget till den serviceutredning som nyss varit ute på bred remiss bland gotlänningarna.
Bland de som flyttat hit från 2011 och framåt har en enkät gjorts om var dessa nyinflyttade bor och var de vill bo. I stort sett stämmer deras val av boendeort överens med deras önskemål. Och här är en klar majoritet, 57 procent, inställda på att bo i Visby med omnejd.
Men 43 procent bor på den gotländska landsbygden och vill fortsätta med det.
Tonen i serviceutredningens remissunderlag är att centraliseringen måste fortsätta och medvetet vara utgångspunkten i det gotländska samhällsbygget. Att de flesta bor i Visby är inte detsamma som att landsbygden sakta men säkert kommer att avfolkas. Halva befolkningen bor som sagt fortfarande där och är nöjd med det.
De flesta inser också att man inte kan kräva samma service på landet som i tätorten. Men det man kan kräva är att det inte läggs hinder i vägen för detta val.
Varje, till synes litet, ingrepp i företag och enskildas möjligheter att bygga sina liv på Gotland motarbetar den positiva trend som Gotland har som inflyttningsort.
En viktig del i attraktionen är våra unika natur- och kulturmiljöer. Naturvärden ska skyddas men måste också vägas mot behovet av utveckling. De allra flesta av dessa miljöer har också skapats av att människan bott och verkat där.
Istället bör alla grundförutsättningar för boende på hela Gotland både uppmuntras och stöttas. Tanken med ”serviceorter” är förmodligen att genom samverkan stärka regionens verksamhet. Men kanske landsbygden stärks mer genom att fler orter delar på servicen?
Jag tycker också att mobila enheter för att ta servicen till människorna istället för tvärtom är tilltalande. En välutrustad buss kan till exempel skapa trygghet som mobil vårdcentral.
Med tanke på att underlaget som nu har diskuterats bara är ett faktaunderlag och det inte finns någon politisk viljeinriktning från majoriteten kan man förmoda att det är lång väg fram till hur det framtida serviceutbudet på Gotland ska se ut.
Även om man lyckas dra ut på ett beslut till över nästa val då det sannolikt är en annan politisk majoritet i regionen, är detta något alla politiska partier måste kunna ställa sig bakom.
Den största orosfaktorn är just osäkerheten. Att många väljer bort ständigt nedläggningshotade skolor är inte konstigt. Det är definitivt ingen mätare på att gotländska familjer generellt väljer bort skolor på landsbygden.
Inte sparar det pengar heller eftersom det kräver stora investeringar på andra håll. Investeringar som också ofta hamnar långt ner på priolistan, läs Västerhejde skola.