Jag förstår att det är nåt sorts maktgrej, att ignorera frågor och motargument från sina meningsmotståndare.
Istället fortsätter man påstå saker som om de vore sanningar och än värre, beskriva motpartens argument så att det passar in i den egna agendan.
Ganska långt från sanningen tyvärr.
För Filip Reinhag (S), regionråd, handlade debatten i fullmäktige senast om att vara ”För eller emot fritt vinstuttag i välfärden”.
Så beskrev han den i lördags i ett inlägg på Gotlands Folkblad.
Vi andra som var där har en lite mer nyanserad bild av frågan.
Om det varit fria vinstuttag man ville stoppa hade det varit bra att lägga ett sådant förslag.
Man kan inte, som Filip Reinhag och många, många andra, förklara att vinstförbudet bara ska gälla några diffusa, onda, jättebolag, men aldrig något som nämns, några av alla de privata aktörer folk känner till och ofta väljer.
Just dessa ska inte drabbas, påstår de rödgröna. Somliga av dem tror dessutom olyckligtvis att det är sant.
Hade man lagt ner jobb på att hitta ett förslag som faktiskt stoppar eventuella oseriösa aktörer vars enda intresse är att pumpa skattepengar i egen ficka, ja, då hade man troligen fått igenom det ganska lätt i riksdagen.
Problemen uppstår när staten ska gå in och styra i det fria företagandet. Det blir väldigt krångligt. Särskilt när de allra, allra flesta sköter sig, bedriver en uppskattad verksamhet, som dessutom går runt på de medel man fått sig tilldelade.
Det förslag Filip Reinhag (S) så ivrigt hyllar, gör det omöjligt för en majoritet av dessa att fortsätta med sin verksamhet.
Det är många som förklarar detta, gång på gång. Lika ofta bemöter de rödgröna det med att den som kritiserar förslaget är ”för ett fritt vinstuttag i välfärden”.
Suck. Suck. Dubbelsuck.
Taktiken är, som tidigare påpekats på denna sida, att få väljarna att tro att det handlar just om att vara ”för eller emot fritt vinstuttag i välfärden”. Man bryr sig inte ett dugg om förslaget i sig, för man vet att det inte kommer att gå igenom.
Detta kan kallas mycket. Jag väljer att kalla det ohederligt.
”Men vi kan inte stilla sitta och se på när vi har ett stort samhällsproblem att lösa” skrev Filip Reinhag också i sin ”krönika” på Gotlands Folkblad.
Fast det är ju precis det man gör, och det helt och fullt medvetet. Genom att lägga ett låtsasförslag som man vet kommer att leda till debatt men aldrig gå igenom, behöver man inte svara på så många frågor om alla verkliga samhällsproblem som finns att lösa.
Att verksamheter inom välfärden lyckas gå med plus är inte ett samhällsproblem, det är det däremot att offentligt drivna verksamheter går med underskott år efter år. Man kan blunda och hoppas det löser sig, eller så kan man inse att framtidens finansiering av den välfärd vi vant oss vid, är i högsta grad ett ”stort samhällsproblem”.
Här kommer nästa rödgrön halmgubbe in i debatten.
Den som försvarar valfriheten och privata aktörer i välfärden, påstås per automatik anse att den offentligt drivna verksamheten är dålig.
Man nedvärderar alla som jobbar i denna och är emot all offentlig verksamhet.
Det hade varit mer konstruktivt att diskutera sakfrågan. Få svar på varför regeringen och dess sympatisörer vägrar bemöta den massiva kritik som Reepalu-utredningen fått. Inte bara av dumma ”borgare” utan av egen expertis och neutrala bedömare.