Regeringen har nu tillsatt en utredning som ska se över hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras. Detta meddelade civilminister Ardalan Shekarabi (S), tillsammans med Jonas Sjöstedt, partiledare Vänsterpartiet, i veckan.
Det är bra att utredningen görs, förutsatt att den har som syfte att ta reda på vilka problem som behöver lösas och inte från början har order att laga även det som inte är trasigt.
Det som sagts från regeringen om vinster i välfärden hittills har inte präglats av någon sådan bred syn på saken. Vinstdrivande företag har i sig setts som något ont och Vänsterpartiets inflytande har varit starkt.
I DN skriver Shekarabi/Sjöstedt: ”I de allra flesta fall fungerar också vården, skolan och omsorgen väl. Men det finns orostecken som är värda att ta på allvar. Vi har fått rapporter om skolor som går i konkurs mitt i en utbildning, förskolebarn som inte får tillräcklig mat och äldre som inte får den omsorg de förtjänar”.
Frågan är hur barn och gamla i offentligt driven verksamhet som inte får tillräckligt med mat eller omsorg blir hjälpta av att man förbjuder vinster i välfärden?
När det gäller privata boenden eller skolor blir det krigsrubriker och ramaskri i sociala medier.
Men när samma saker sker i offentlig verksamhet blir det förvisso rubriker men inte alls med samma genomslag.
Man kan därmed lätt få för sig att det är väldigt mycket sämre i privat vård och omsorg än offentligt driven. En statlig utredning ska som tur är inte utgå från föreställningar om hur det ser ut utan faktiska fakta.
Den statliga utredningen ska också ”se över om det bör införas en syftesparagraf i välfärdsföretags bolagsordning, med innebörden att syftet med verksamheten är att bedriva den med god kvalitet”.
Men krav på kvalitet sätts ju i upphandlingen? Och igen: vad händer med de barn och gamla som får undermålig undervisning/mat/vård i offentligt drivna verksamheter?
Det hjälper ju föga med hårdare regler om man inte följer upp och har tillsyn i hur kraven efterlevs. Privata utförare har inte andra lagar och regler att förhålla sig till, tvärtom kan kommunen/landstinget häva avtal där utföraren inte uppfyller det som är beställt.
Vad gäller ren vanvård är det över huvud taget ett mysterium hur det kan få pågå tills det uppmärksammas i medier eller nån anhörig slår larm.
I offentlig verksamhet har alla meddelarskydd för att de ska kunna säga till när något inte går rätt till. För många privata fungerar det på samma sätt då meddelarskyddet skrivs in i avtalen med kommunerna eller landstinget.
Detta ska utredningen också särskilt studera vilket är bra; det bör självklart gälla som regel i all verksamhet som utförs på det allmännas uppdrag.