Den som tror att filterbubblor och organiserade nätverk som sprider desinformation inte existerar borde pröva på jobbet som till exempel ledarskribent.
Vissa ämnen triggar igång dessa system och beroende på ämne blir man snart varse hur de olika nätverken jobbar.
Flyktingpolitik och invandring, feminism/jämställdhet/genus samt vänster- och högerextremism/aktivism är ämnen som engagerar.
De som ogillar invandring, de som hatar feminister och aktivister som förespråkar våld brukar vara snabba med att trolla igång sina arméer.
En, för mig, ny filterbubbla öppnade sig nyligen och inne i den är Putin och Assad två missförstådda ledare som i stort sett bara vill ha fred men som hela tiden attackeras av det onda väst med Nato i spetsen.
Gemensamt för alla dessa bubblor är deras inställning till medier och journalister. Här finns allt från en konsekvent misstro till rent och öppet hat.
Det är som ett lackmustest, är journalisthatet en väsentlig del i ”ideologin” bör man dra öronen åt sig.
Inte för att alla medier och alla journalister är upphöjda över all kritik och aldrig gör fel. Alls icke.
Men om man ser ett oresonligt hat och ständigt misstroende mot allt som öppna och fria medier rapporterar om, handlar det snarare om att man inte gillar budskapet. Det passar inte in i den agenda man har bestämt sig för gäller. För att stärka den egna tesen måste alla andra bilder målas över.
En teori som förenar många olika bubblor är att det finns en global konspiration mellan makten och medierna. Den kan se lite olika ut men grunden är densamma. Vi i medierna har tillsammans med politiker och andra makthavare bestämt att föra medborgarna bakom ljuset. Vi ska dölja vissa fakta som, om de skulle komma till allmänhetens kännedom, skulle rasera all vår makt och visa världen som den egentligen är.
Det hade varit komiskt om det inte vore så skrämmande att så många på riktigt tror på dessa teorier.
Delar av djurrättsaktivismen kan också beskrivas som en bubbla.
Ann-Sofi Holmberg som skriver här under är å sin sida helt säker på att LRF och andra hittar på, eller i vart fall, kraftigt överdriver, angående vad svenska lantbrukare utsätts för av vissa djurrättsaktivister.
Hon har ingen källa eller grund för detta mer än att hon ”tror” att det är så.
Jag å min sida väljer att tro på det jag läst och sett och hört om hur bönder utsätts för hot, olaga intrång och rena förtalskampanjer. Nej, inte av alla djurrättsaktivister. Så klart inte.
Med tanke på de kommentarer och påståenden som man kan läsa från olika djurrättsorganisationer kan man dock ana att det finns en del kunskapsbrister. När man följer debatter förstår man snart att det i grunden handlar om att man inte gör nån skillnad mellan djur och människa. Att döda ett djur för att äta likställs med att döda en människa.
Då blir det en helt annan nivå på debatten och självklart är det en helt legal åsikt att ha: att tycka att man inte ska döda och äta djur.
Men att driva opinion för detta genom att påstå att svensk djurhållning är lika med vanvård, eller påstå att svenska bönder hittar på om det som de utsätts för av vissa djuraktivister leder fel. Väldigt fel.