En 42-årig präst inleder sexuella relationer med flera unga flickor i den församling han är satt att tjäna. Flickor så unga som 15 år.
De flesta inser att det handlar om en vuxen man som grovt utnyttjat sin ställning och sitt förtroende.
Förra veckan berättade Gotlands Allehanda om händelsen som alltså inte är ett hypotetiskt exempel utan sann och har utspelat sig på Gotland för åtta år sedan.
Av en för de flesta outgrundlig anledning har biskop Sven-Bernhard Fast nu gett prästen tillbaka rätten att vara präst vilket lett till djup splittring och stora förtroendeproblem inom kyrkan på ön.
Fullt begripligt.
Det förtroende som en person måste kunna inge i rollen som präst och själavårdare är förbrukat när man agerat så stick i stäv mot både yrkesheder och mänsklighet.
Särskilt märkligt är att biskopen inte pratat med en enda av dem som var med när prästens agerande uppdagades.
När församlingspedagogen Pia Tofténius berättar i Radio Gotland om sin besvikelse är det lätt att höra att såren knappast är läkta.
De unga flickor som utsattes för prästen mår än i dag mycket dåligt.
Domkapitlets beslut att ge prästen sitt yrke tillbaka har nu överklagats till Svenska kyrkans överklagansnämnd i Uppsala.
Den polisanmälan som gjordes när allt hände lades snart ner. Inget juridiskt brott hade ju begåtts och för att skydda flickorna verkar en överenskommelse ha gjorts, prästen tog frivilligt av sig kragen och flyttade från ön.
Rent juridiskt inget brott, inte heller handlar det om moral.
Hade det varit relationer på lika villkor mellan jämbördiga personer hade det varit en annan sak. Men femtonåriga flickor blir oftast inte förälskade i 40-åriga farbröder.
Det står utom allt rimligt tvivel att han manipulerat dem, prästen beskrivs också som karismatisk och mycket populär i församlingen.
Ska kyrkan återupprätta något av sitt förtroende måste antingen biskopen förklara varför han anser att en person som visat sig så totalt olämplig som präst numera är lämplig att återgå i tjänst, eller så inser biskopen att han begått ett misstag och ändrar sitt beslut efter överklagandet.
Alla ska kunna lita på att kyrkan är en fredad plats för maktmissbruk, sexuellt utnyttjande och manipulerande vuxna. Det ska inte ens behöva påpekas.
Ändå förekommer det. Men att med öppna ögon låta det ske är att svika allt som kyrkan står för och alla dess medlemmar.
Framför allt blir det ännu ett övergrepp på de ungdomar som drabbades av prästen. Inte bara dem han direkt utnyttjade utan alla.
Han svek dem grymt och nu låtsas kyrkan som ingenting och låter honom ta på prästkragen igen.
Jag hoppas innerligt att kyrkan inser sitt misstag och inom kort kan be alla inblandade om ursäkt.