Många kvinnor som drabbats av en förlossningsskada blir feldiagnostiserade eller får vänta länge på rätt vård, på grund av bristande kunskap om kvinnors bäckenbotten och underlivets muskler. Vården har många gånger för dålig kunskap om hur ett friskt kvinnligt underliv ser ut.
Läs gärna de inledande meningarna igen. De är ordagrant återgivna från ett nyhetsinslag i SVT i veckan.
Det är så häpnadsväckande att det nästan inte går att ta in. Men väldigt talande för hur synen på kvinnors reproduktiva hälsa än i dag ser ut, anno 2019.
Man har inte ens orkat bry sig om att studera hur kvinnors underliv ser ut i oskadat skick, jämfört med hur de ser ut efter att en liten människa har kommit ut genom detsamma.
För den som är intresserad finns vittnesmål från kvinnor som drabbats av grava förlossningsskador en googling borta. Jag ska bespara er olika exempel så här till frukostkaffet.
”Det är naturligt” är en vanlig förklaring till det mesta när kvinnor lider av olika åkommor som har med deras reproduktiva roll att göra.
Det är naturligt att det gör ont, det är naturligt att du går sönder, det är naturligt att du kan lida under 20 års tid före, under och efter klimakteriet. Det naturliga omramas ofta av nåt flummigt skimmer om ”kvinnors urkraft” och annat lull-lull.
De allra flesta förlossningar leder inte till allvarliga skador. Det behöver också påpekas att de allra flesta kvinnor med glädje föder fler barn, trots smärta och skador. Det är liksom värt det flera gånger om. Det som inte är värt är att nonchalera skador och inte laga eller lindra dem.
När man ska föda barn för första gången läser man allt man kan komma över om hur det fungerar och vad som händer under processen. I efterhand hade man ju önskat att nån talat klartext om det där ”trycket mot ändtarmen” som somliga ”kan uppleva som obehagligt”. Babbens beskrivning från en intervju för länge sen är brutal men också mycket närmare sanningen: ”som att skita ut en roterande stubbe”.
Ja, förlåt nu blev det otrevligt i alla fall och jag minns att jag blev arg när jag hörde intervjun, hur kan hon säga så, som om barnen kommer ut den vägen? Ett antal år senare födde jag själv barn och förstod.
Kan inte heller glömma mitt gapflabb jag la upp när en gravid kompis berättade att hon hört att smärtan vid en förlossning kunde beskrivas som en ”positiv smärta”.
Alla människor med snippa kan tänka sig in konsekvenserna av att saker går sönder när man föder barn. Det är därmed inte konstigt att över 100 kvinnor snabbt anmälde sig till studien, den första i sitt slag i världen (!), vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge där man studerar hur kvinnor ser ut innan de fött barn.
Det konstiga är att det inte gjorts tidigare.