Eftersom kvinnorna under lång tid utelämnades från historiebeskrivningen görs då och då angelägna arbeten för att komplettera historiebeskrivningen.
Storslagna insatser på det området har gjorts av bland andra Ingeborg Lingegård, Carin Häglund, Gun Westholm. De har på olika sätt bidragit till att kvinnoöden och kvinnors gärningar dokumenterats.
När nya gator i Visby nu ska namnges dyker Greta Arwidssons gata upp till exempel. Hur många vet vem hon var? ”Forn-Greta” var en legendarisk landsantikvarie på Gotland och en av landets första kvinnliga professorer och den allra första i arkeologiämnet. Hon avled 1998.
Greta Arwidsson återfinns i ”Kvinnfolki – en helt annan historia” (Gotländskt Arkiv 2009). I Ingeborg Lingegårds verk i tre delar ”Gotländska föregångskvinnor” kan vi läsa om Sveriges första kvinnliga busschaufför och Sveriges första trafikflygare, båda gotländskor: Berta Persson från Bara ”Buss-Berta” och Birgit Thüring som flyttade till Gotland i vuxen ålder och bildade bolaget Avia tillsammans med sin make.
Sveriges första kvinnliga seminarierektor hette Augusta Westerberg och kom från Klintehamn.
Betty Petterson från Visby var den första kvinnan i Sverige som avlade studentexamen, som skrevs in vid ett universitet och som anställdes som läroverkslärare.
I reportageserien ”Kvinnoliv” porträtterade GT-journalisten Carin Häglund gotländska kvinnor, en dokumentation som bidrar väsentligt till att balansera vår nutidshistoria.
Under 2010 lyftes kvinnorna fram i alla utställningar på Gotlands fornsal. Gun Westholm var kvinnan bakom det initiativet och några år tidigare gjorde jag en intervju med henne där hon bland annat konstaterade: ”På stenåldern finns gravar som visar att kvinnor och män begrovs på samma sätt, där fanns inga skillnader. Det finns gravar med kvinnliga schamaner och präster från den här tiden. Det är en konstig värld där halva befolkningen plötsligt tappar sitt värde och att vi än i dag inte fått det tillbaka. Samtidigt blir jag glad för att det händer så mycket i den tid vi lever nu”.
Ja nog är det konstigt att vi ännu kämpar oss tillbaka till det som var självklart för många hundra år sedan?
Ännu en pusselbit i att lufta osynliggjorda kvinnor i ett historiskt perspektiv kunde vi läsa om i gårdagens GT. Etnologen Elin Hägg driver projektet ”Gotlands kvinnokarta” med syfte att berätta Gotlands historia ur ett kvinnoperspektiv. ”Målet är att göra en broschyr som blir en karta och en antologi i ett. I den kommer läsarna att få lära känna flera av de kvinnor som har lämnat sina avtryck på ön, och samtidigt få tips om historiska platser” kunde vi läsa i gårdagens artikel.
Parallellt med den historiska dokumentationen behöver vi som lever nu tänka på hur vi lyfter och skildrar män jämfört med kvinnor. I vår vardag, i våra nätverk, i medierna, i skolan, på arbetsplatserna. Kvinnors insatser ska inte bara kompenseras i efterhand, de ska värderas på samma sätt som männens.
Nu.