En debatt på centerstämman fick mig att fundera på hur vi egentligen ser på jämställdhet.
Sen läste jag en tråd på Facebook kring DBW:s problem att få igenom majoritetens vilja att släppa in kvinnor som medlemmar. När jag redan bestämt mig för att ta upp detta i en ledare läste jag så Anna Wennblads krönika i Gotlands Allehanda i lördags som handlade om hur obekväm hon känner sig med alla dessa ”tjejevenemang” som så gott som uteslutande är förknippade med bubbliga drycker och rosa nagellack.
Jag delar till fullo Anna Wennblads känsla inför detta. Även om jag, precis som hon, gillar nagellack och bubbel. Det är den där mallen man ska pressas in i som skaver, både bokstavligt och bildligt. Detta gäller givetvis även könsstereotypa mallar som män förutsätts passa in i.
Men det där är ju egentligen bara yta och något man kan välja eller välja bort. Viktigare är vad som händer och vilka som inkluderas i de sammanhang där makt i olika grader finns.
Debatten på centerstämman handlade om jämställda styrelser. En motion som krävde att Centerpartiet skulle ”verka för” jämställda styrelser fick mothugg. Ordet kvotering nämndes inte ens, ändå tyckte somliga att det var en alldeles för tuff formulering: ”verka för”.
”Om jag och min kompis vill starta ett företag, ska vi bli tvungna att ta in en man i vår styrelse då?” frågade sig ett ombud. Syftet var säkert att visa på det tokiga med förslaget, att det kan få motsatt effekt.
Men här syns också den ytterst märkliga inställningen att det bara är manlig dominans som är problemet.
Den allra tyngst vägande fördelen med jämställdhet är att den är effektiv, lönsam och en ren vinstaffär. Blandade grupper är alltid att föredra. Grupper med enbart kvinnor är lika dåligt som grupper med bara män.
Detta faktum försvinner ofta i pratet om jämställdhet. Kanske för att det just i beslutande organ är väldigt ovanligt med kvinnodominans.
Även i verksamheter där kvinnor dominerar är det inte helt ovanligt att det är män som sitter på ledande poster.
Vad gäller DBW så har ju deras förbud mot kvinnor ens som medlemmar tagits upp förut på denna sida.
Vi kan gärna ta det ett varv till: det finns inga problem, enligt mig, med könsuppdelade grupperingar, där den sammanhållande faktorn är just att man har samma kön. Damklubbar och herrklubbar är således helt i sin ordning.
Men i DBW pratar man inte om hur män ska stötta varandra som män, där avhandlas så vitt jag vet inte bara frågor som berör det manliga könet. Den gemensamma nämnaren är att man har positioner i samhället och att det är just denna position som är nyckeln till medlemskapet. När DBW bildades var detta med kvinnor en ickefråga, då var det bara män som kunde komma ifråga.
I dag ser det annorlunda ut. Men männen i DBW vägrar släppa in kvinnorna ändå. Då handlar det inte om att värna meningen med föreningen, då hade kvinnorna varit med för länge sen. Det handlar om att värna något annat och det får de så klart göra, det är deras förening. Men statusen kommer att fortsätta dala och allt färre moderna män kommer att se det som en hedersbetygelse att få frågan om att bli medlem, det kommer tvärtom att ses som ganska pinsamt.