Kultursektorn väger tungt med cirka 60 inbjudna författare, skådespelare och konstnärer när landshövdingen bjuder in till sommarträff.
Lägger man därtill mediepersoner närmar vi oss 100-strecket.
Det privata näringslivet når inte riktigt upp i samma volym och vissa företag är mer representerade än andra. Restaurangbranschen till exempel. Hela Gotlandsbolagets ledning är inbjuden, liksom alla tre syskonen Werkelin medan man kan hitta en mäklare, en bonde, en bussförare och en oljemiljonär vid en skumning av listans gäster som i år faktiskt lever upp till epitetet ”landshövdingens fest”. I alla fall vad gäller värdskapet nu när regionen hoppat av för att spara pengar.
Men nog skulle listan behöva en analys för varför just kultursektorn är så dominerande medan lantbruk, industri och turism bara har en handfull inbjudna?
Inte minst skulle det varit trevligt med fler gäster från den offentliga verksamhetens golv. Lärare, sjuksköterskor, hemtjänst och äldreomsorgspersonal, barnskötare och fritidspedagoger.
Innan någon nu tar fram miniräknare och linjal och börjar räkna och mäta: jag vet inte vad alla har för jobb. Jag vet definitivt inte vad alla respektive kommer från för verksamhet.
Men de flesta gäster har trots allt gått att knyta till ett yrke eller position som gör att den breda bilden stämmer av vilka branscher och områden som är representerade.
Somliga av de bjudna paren är också bjudna i sin egenskap båda två men det är det första namnet jag kollat.
Nu är inte sommarträffen en allmän personalträff utan en möjlighet för olika nyckelpersoner och intressen att mötas för att nätverka och sprida kunskap om Gotland. Men om det finns ett utrymme att bjuda cirka 250 personer (plus respektive) så är frågan relevant varför nära hälften ska komma från kultursektorn. Finns det utrymme borde spridningen vara lite större för att få till fler oväntade och intressanta möten.
* * *
Utskicket till måndagens fullmäktige har blivit nyheter.
För att det väger över tre kilo.
Det var inte många år sedan det rapporterades med ett uppslag i tidningarna efter varje sammanträde. Inte om vad handlingarna vägde utan vilka beslut de handlade om.
Det spelar ingen roll att det gjorts beräkningar på att det inte skulle bli nån anmärkningsvärd besparing, om ens någon, att skicka digitalt. Det låter som att det bara skulle vara att ”trycka på en knapp” att skicka ut handlingarna som pdf:er istället för att skicka dem med post.
Riktigt så enkelt är det inte.
Den praktiska demokratin är enligt min mening det absolut sista vi ska spara på. Att våra fritidspolitiker får vettiga förutsättningar att sätta sig in i de beslut de förväntas fatta får nog fortsätta att kosta några kronor.
Att politikerna inte får ersättning för all den tid de lägger ner på att läsa in sig är de flesta medvetna om.
Det ligger i fritidspolitikens villkor att det mesta av arbetet är ideellt och sällan leder till rubriker.