Det finns ju ett känt talesätt om hur en viss potentat läser Bibeln som pekar på hur olika två personer kan tolka samma text.
I Språkrådets nyordlista för 2015 finns till och med ett ord för just detta: faktaresistens. Det betyder att man läser allt utifrån att verifiera sin egen sanning, väljer bort fakta som säger emot denna.
Lite så är vi nog alla till mans, men till en gräns. När man är överbevisad ger sig de flesta.
Men inte alla. Somliga övergår då till tesen att alla fakta är producerade av en konspiration. Två kända konspirationer är ju det världsomspännande nätverket av regeringar som sprider gifter via flygplan, i så kallade chemtrails. I Sverige har vi vårt alldeles egna ”pk-samhälle” som gaddat ihop sig mot SD.
Men talesättet om hur man kan läsa Bibeln dök upp i mitt huvud när jag läste hur biskop Sven-Bernhard Fast tolkar kyrkans ansvarsnämnds för biskopar beslut angående hur han hanterat ärendet där en avkragad präst fått ämbetet tillbaka.
Biskopen fälldes inte vilket han tolkar som att allt är hej okej.
”Nämndens synpunkter i övrigt anser juristerna är mer till vägledning för biskopar och domkapitel i framtiden än någon direkt kritik mot mig” (GT 28/12).
Läser man ansvarsnämndens beslut står det förvisso att biskopen inte kan anses ha brutit mot sina vigningslöften eller i avsevärd mån skadat sitt anseende som biskop, men det betyder inte att han inte kritiseras.
Nämnden påtalar bland annat att det var olämpligt att biskopen hade långvariga kontakter med den avkragade prästen, när de visste att det skulle leda till en ansökan om behörigförklaring. Med tanke på denna relation ifrågasätter också nämnden biskopens deltagande i den utredningsgrupp som skulle ta fram underlag för domkapitlets beslut.
Även den bristfälliga kontrollen av prästens psykologiska status kritiseras: ”i detta fall borde biskopen i vart fall ha inhämtat ett ytterligare utlåtande från någon som skulle kunna göra en mer oberoende bedömning av (prästens) aktuella psykologiska status och lämplighet att utöva vigningstjänsten. (- - - ) Det kan också noteras att de slutsatser som dras angående den förbättrade bild som Lennart Belfrage och beredningsgruppen fått av (prästen), inte synes vara säkerställd genom kontroll med andra kunskapskällor, till exempel den psykolog (prästen) anlitade”.
Det kallar jag nog både tydlig och allvarlig kritik.
Bristen på ödmjukhet är beklämmande, liksom att stiftets ledning fortsätter agera hänsynslöst mot dem som på olika sätt utsattes för prästen.
* * *
Sverigedemokraterna verkar få en ny ordförande på Gotland. Kaj Lundmark avgår och Lennart Pettersson från Rone kliver fram som den fjärde ”öppna” gotländska sverigedemokraten. Lundmark ska dock fortsätta som gruppledare i fullmäktige.
Lennart Petterssons viktigaste fråga är landsbygdspolitik förklarar han i Radio Gotland men vad partiet vill konkret för landsbygden vet han inte.
Det ska man nu komma fram till ”efter hand”.
Frågan måste åter ställas: Vad har SD Gotland pysslat med i över tio års tid när de fortfarande inte har en enda konkret politisk idé?