Att bli varse strukturer och attityder kan vara en ögonöppnare som inte går att återställa. När man en gång sett mönstret går det inte att låta bli att se det.
Hur olika attityder, förväntningar och synen på kvinnor och män är en sådan sak. Många kvinnor lever i en verklighet där jämställdheten är självklar fram till dess att hon får barn eller stöter i det berömda glastaket i karriären.
Då fallet skynket och man ser att som man kan du fortsätta att oebsvärat gå vägen fram men att det är omöjligt att som kvinna lämna barnet vid vägkanten (om det nu skulle vara mänskligt möjligt, se det som den bild det är).
När man väl upplevt könsrollerna och maktstrukturerna ser man på hela tillvaron med andra ögon. Könsstereotyp reklam, hur kvinnor och män framställs i underhållningsvärlden, hur män och kvinnor bemöts och agerar vid arbetsmöten, listan är lång.
En sak man tidigt får lära sig är att som kvinna blir du ständigt bedömd för hur mycket kvinna du är. Är du snygg eller ful, smal eller tjock, tar du plats eller håller du en låg profil?
När Lotta Engberg, programledare för allsångsprogrammet från Liseberg i TV4, säger till Mia Skäringer, mottagare av priset ”Lisebergsapplåden”: ”Det jag gillar med dig är att du är så okvinnligt kvinnlig! Förstår du?”.
”Jaeoea” svarar Mia Skäringer men får aldrig möjlighet att svara ordentligt och vi andra får fortsätta att leva i okunnighet om vad som menades. Att det var menat som en komplimang står helt klart.
Men att bli kallad okvinnlig är dock knappast en vedertagen komplimang.
Det här med komplimanger är svårt.
Inte när de sägs med ärlighet i stunden. Få kan ju bli irriterade över om en bekant eller vän säger något snällt. Ens om det handlar om något så ytligt som en ny frisyr eller fina ögon.
Ola Olofsson, webbredaktör och krönikör på hd.se och sydsvenskan.se, hamnade nyligen i en feministstorm när han i en krönika beskrev sitt behov av att ge främmande kvinnor på tåget komplimanger utan att betrakats som en galning.
Antingen var han bara naivt välmenande eller så var hans formuleringar genialt uttänkta för att starta just den debatt som följde.
För det är ju inte komplimangandet i sig som många reagerade så starkt på utan på den underliggande logiken: många (inte alla) mäns självklara inställning att de har rätt att recensera kvinnor i allmänhet.
En vilt främmande kvinna på tåget kommer självklart att bli glad för att denna recension öppet deklareras istället för att snålt hållas inne? Särskilt om hon som han skrev inte ens är ”snyggsnygg” utan bara ”medelsnygg” eller till och med lite ful?
För många män kan det säkert vara svårt att tänka sig in i hur det är att ständigt gå omkring och veta att hur man ser ut alltid är en angelägenhet för alla andra att ha åsikter om.
Kvinnor som bryr sig för mycket om sitt utseende är ett problem men även de som inte alls bryr sig om hur de ser ut är beklagansvärda.
Det är svårt att göra rätt och hur du än gör har alla andra alltid rätt att bedöma resultatet.
Det är tröttande bortom sans och vett och då är det inte konstigt om det blir starka reaktioner.
Även om allt han ville var att vara snäll.