Inför Centerpartiets stämma i september förra året presenterades ett förslag att undanta alla företag med färre än 50 anställda från turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd (LAS).
Detta har jag skrivit om vid flera tillfällen sedan dess, första gången den 5 september 2017.
Nu har även Gotlands Folkblad nåtts av nyheten och kommenterar den i gårdagens GT. Precis som jag har gjort i alla mina texter om saken kritiserar Erik Fransson förslaget. Men ungefär där slutar vår gemensamma inställning till frågan.
”Nu räcker det tydligen inte med att kräva att kompetens ska gå före anställningstid, något som kraftigt skulle öka otryggheten för anställda. Nu vill partiet, enligt en artikel i Dagens Industri, DI, den 10 juni, gå än längre och helt slopa turordningsreglerna för företag med upp till 50 anställda”.
För det första är det inte ”nu” man lägger förslaget, det gjordes för cirka nio månader sedan. För det andra gäller det redan i dag att kompetens går före anställningstid. Allt annat vore ju ganska konstigt.
Svenskt Näringsliv påstod samma sak runt nyåret, att år går före kompetens, vilket fått kraftig kritik från fackförbund och andra som är inlästa på hur LAS fungerar.
I grunden är Erik Fransson och jag överens om att förslaget är illa genomtänkt och saknar det mest väsentliga: ett problem som behöver lösas. Men när det gäller Gotlands Folkblads analys av hur det påverkar det fackets betydelse är vi på helt olika plan. ”Speciellt när förslaget samtidigt riskerar att minska fackets inflytande, då risken är att färre vågar ta fackliga uppdrag, och därmed får till följd att övriga villkor också blir sämre”.
Fackets inflytande är inte beroende av antal anställda med fackliga uppdrag. Lagar och avtal gäller oberoende av antalet förtroendevalda. När anställdas rättigheter försvagas har facket väldigt mycket större förutsättningar att växa sig starkt än på en arbetsmarknad där ingen känner sig undanträngd eller orättvist behandlad.
I alla fall de fackförbund som ägnar sig åt medlemmarnas villkor hellre än att stötta ett politiskt parti som hälften av medlemmarna inte sympatiserar med.
Det är ganska anmärkningsvärt att påstå att sämre villkor för de anställda skulle försvaga facket.
Om man inte ens då är relevant för medlemmarna finns nog andra problem att ta tag i.
Som till exempel att så många av småföretagen inte ens har medlemmar som facket kan företräda. Andelen personer som är anslutna till ett fackförbund har sjunkit från 85 procent 1993 till 69 procent 2016.
Att göra Metoo-uppropen till en fråga om anställningstrygghet är att föminska denna rörelse och blanda bort korten. Det finns beröringspunkter men är långt ifrån någon gemensam nämnare. Det visar sig inte minst genom nyheten att den så kallade Kulturprofilen nu åtalas för två fall av våldtäkt.
I Svenska Akedemien sitter man så säkert någon kan göra. Ändå höll man tyst. Det handlar om kvinnosyn, maktstrukturer och tystnadskultur där facket har kraftiga verktyg och skydd i lagen för att agera.
Oberoende av anställningsform för den som är utsatt.