I dag spretar det (mer än vanligt) i mina tankar.
Jag kan inte riktigt komma till botten med det här upproret efter Dagens Industris ”avslöjande” att Svenskt Näringsliv inte bojkottar Sverigedemokraterna utan behandlar dem som alla andra partier i riksdagen.
För bara någon vecka sedan anklagades samma tidning för att vara i stort sett Sverigedemokraternas partiorgan. Nu spreds nyheten om Svenskt Näringslivs kommunikationsarbete som om det vore något riktigt suspekt och att de tillsammans satt och funderade ut hur SD ska få makten i Sverige.
Andra intresseorganisationer och pr-byråer påpekade försynt att så jobbar de flesta, för att känna sin marknad, sina kunder och de olika politiska intressena, för man en dialog. Självklart försöker man påverka politiken, det innebär inte att man aktivt eller ekonomiskt stödjer alla partier man för dialog med.
Och till syvende och sist: vi behöver MER dialog kring alla de frågor som inte rör invandring med SD, inte fler låsta positioner.
Dialog betyder inte samarbete.
Nu är min erfarenhet att SD-företrädare och deras sympatisörer inte är intresserade av dialog. Jimmie Åkesson tyckte till exempel att Göran Rosenbergs starka tal i Storkyrkan var ett ”drömskt prat om allt till alla”.
Som om Rosenberg hållit en politisk appell och inte ett tal kring hur det ser ut i vår värld och vikten av att inte tappa fokus på det viktigaste, något som faktiskt är allt till alla, icke förhandlingsbart: mänskliga rättigheter och alla människors lika rätt och värde.
Statsminister Stefan Löfvens regeringsförklaring var ett klassiskt socialdemokratiskt tal. Det är svårt att ha invändningar på satsningar på utbildning, bostäder, fred och säkerhet och allt som han radade upp. Även om somliga inte tror det så är det målet för alla demokratiska partier i Sveriges riksdag. Det är HUR-frågorna som skiljer dem åt och vi var nog många som satt och tänkte att hur ska allt detta kunna levereras? Vem ska betala?
Jag gillade talet, men en passus provocerade mig och det när var när Löfven kungjorde att:
”Jag kommer att kalla till en nationell samling, Sverige tillsammans, för en ännu bättre etablering. Kommuner, regioner, civilsamhället, idrottsrörelsen, trossamfund, myndigheter, näringsliv och fackföreningar med flera bjuds in för att ta fram de bästa lösningarna för ett starkt svenskt mottagande”.
Statsministern behöver inte kalla till denna samling för den har varit i fullt arbete många dagar redan.
Det är statsministern vi väntat på. Men vissa kommuner behöver förvisso också en spark därbak.
Till sist en försiktigt positiv nyhet.
Gotland klättrar åtta platser åt rätt håll i Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet.
Det största lyftet (+180) har gjorts inom området ”Tele och it-nät” vilket är naturligt.
Den viktigaste mätaren: företagens sammanfattande omdöme ligger dock kvar på samma låga nivå: 282. Det går förvisso att komma längre ner, vi har ju 290 kommuner, men det är lätt att hålla med regionchefen för Svenskt Näringsliv, Kirsten Åkerman, när hon konstaterar: ”Det är inte bra. Gotland ska inte vara därnere alls”.