Medicinska framsteg, ö-läget, bättre och dyrare läkemedel samt en åldrande befolkning.
Dessa faktorer har de flesta fört fram som huvudorsaker till de återkommande och eskalerande underskotten i gotländsk sjukvård.
När man läser en läkares beskrivning inifrån lasarettets verklighet kan man ana att problemet kanske inte enbart handlar om detta: "Men 95 personer i chefs-, strateg- eller projektledarställning? Det är fler än det finns läkare på sjukhuset. Det är nästan en chef/strateg/projektledare per sängplats på sjukhuset. Som jämförelse är vi 13 kirurger på min klinik när vi är fullbemannade" skriver läkaren Olof Öhrström i ett brev till politikernas krisgrupp.
De 95 tjänsterna gäller hela hälso- och sjukvårdsförvaltningen och enligt hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Dalemar finns det 155 läkare inom den gotländska sjukvården och de allra flesta jobbar på sjukhuset.
Även om man ska akta sig för att dra slutsatser utifrån så ger erfarenhet av andra verksamheter en bild av en väldigt hög grad av administration.
I Gotlands Allehanda skrev Olof Öhrström och åtta andra läkare (8/6) i ett inlägg på ledarsidan om hur organisationen vid Visby lasarett är tungfotad och präglad av misstänksamhet och konflikter.
I samma tidning uttalar sig hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) om vårdens kris och kritiserar oppositionens "svepande kritik" mot ledning och styrning samt påstår att dessa, eller i alla fall någon, skulle vilja "slakta vården".
Den kritik som framförts av bland annat den politiska oppositionen bekräftas dock av de nio läkarna: "Vi ser med stor oro på den ledningsstruktur vi verkar i och dess uppenbara tillkortakommanden".
Politiker av alla färger måste lägga ner det politiska käbblet om vem som gjort flest fel. Ingen har lyckats hittills och det beror inte på vare sig brist på ambitioner eller nedlagd tankemöda. Det är komplext, svårt att förutse och omöjliga avvägningar när budget ska ställas mot människoliv.
Den nu gällande matrisorganisationens syfte var, så vitt jag förstår och minns, att skapa en större medvetenhet för helheten på varje avdelning. Man skulle direkt se vad beslut i verksamheten fick för konsekvenser och det ekonomiska ansvaret skulle ligga nära verksamheten.
Stefaan De Maecker markerar att det var den förra majoriteten som införde organisationen men sitter nu på makten att göra något åt det han anser var felaktigt. Ja, det kostar pengar och möda att göra om en organisation men om organisationen bidrar till de stora problem man brottas med så kan man inte heller avfärda det som ett alternativ.
I dag finns det nog ingen verksamhet som inte utsätts för omorganisationer med jämna mellanrum. Att inte kunna ifrågasätta en organisation som infördes 2008 håller inte.
Inte heller handlar det om att peka ut nån som personligen misslyckad, det handlar om att systemet inte fungerar och behöver åtgärdas.