Jämställdheten mellan könen har blivit en stor fråga inför söndagens val.
Det kan vi tacka alla de som nu politiskt på olika sätt försöker driva kvinnors frigörelse tillbaka. Alla de som kallar forskning om genus för ”flum och fluff”, alla de som anser att ”jämställdheten gått för långt”, borde sätta sig ner och studera det som händer.
Abortfrågan är en bra mätare på hur man ser på kvinnors rätt och frihet.
Varför är det så oerhört viktigt att kvinnors rätt till sina egna kroppar begränsas av staten?
Ser man till det som hände i USA blir man lätt nedslagen och frågar sig om människorna levt under stenar sedan Medeltiden.
Vi är dock inte förskonade här hemma heller. Även om alla säger sig stå bakom svensk abortlagstiftning har vi ett parti (KD) som konsekvent jobbat i annan riktning i Europaparlamentet och har en partiledare som säger att ”hon vet att det går att lösa” så att barnmorskor ska slippa vara med vid aborter om de inte vill.
Sverigedemokraterna vill sänka gränsen för när man får göra abort.
Vilka problem är det man vill lösa med dessa politiska ingångar? Ja, inte är det kvinnornas i alla fall.
Att kvinnor och flickor ständigt sviks av omvärlden finns otaliga bevis för. Trafficking, gromning, stympning av könsorgan och övergrepp pågår hela tiden och samhället verkar inte ha kraft att sätta emot.
Den allra största förklaringen till att dessa vidrigheter kan få fortgå är att det finns en efterfrågan på flickor att våldta, att kvinnor ska vara orörda när de ges bort till en man, att så många är beredda att betala för att få våldta barn och att det finns de som är beredda att handla med barns liv för att tjäna pengar.
Vi kan inte bestämma över andra länders lagstiftning men vi kan som land tala med hög och tydlig röst att vi ser vad som händer. Vi kan genom till exempel EU utöva påtryckningar för gemensamma insatser för att komma åt trafficking.
Vi kan i vårt land via alla samhällets instanser säga att i Sverige syr vi inte ihop eller skär bort i flickors underliv. Vi kan vägra se åt andra hållet när kvinnor ”ramlar” ner från balkonger eller när kvinnors rätt att röra sig fritt bestäms av deras män.
Vi måste ha ett starkt samhällsskydd för kvinnor som blir slagna av män. Det ska inte behöva vila på frivilliga krafter.
Från det rena våldet mot kvinnor, i form att begränsad frihet eller övergrepp, sipprar bristen på jämställdhet ner i allas vår vardag genom sånt vi är så vana vid att vi knappt ens reagerar.
Det är till exempel nån sorts allmän rättighet att ständigt kommentera och recensera kvinnors utseende.
Deras val av kläder, att de inte sminkar sig, att de sminkar sig för mycket. De är för smala, de är för tjocka.
Och det ständiga kravet på kvinnor att le (annars är vi sura), vara omvårdande (hämta kaffe) och tillgängliga för sexuella kommentarer eller inviter (det var ju menat som en komplimang!).
Det finns så oändligt mycket kvar att göra på alla plan.