Av alla som syns i våra största medier är 70 procent män.
Mindre än 10 procent uppfattas ha utomnordisk bakgrund, 75 av experter som får utrymme i nyhetsmedier är män. Sport- och ekonominyheter har allra störst mansdominans.
Mest jämställda är kultur- och nöjesnyheterna, både vad gäller kön och bakgrund.
Detta framkommer av ”Rättvisaren”. En rapport som Rättviseförmedlingen presenterade i går.
Man har granskat 2 400 artiklar i våra tolv största nyhetsförmedlare.
Resultatet är inte särskilt förvånande. Det är av nån underlig anledning alltid lättare att hitta en man än en kvinna. Så länge det inte handlar om föräldraskap, då är det tvärtom, då är det männen som lyser med sin frånvaro.
På ett sätt är detta en korrekt spegling av vår verklighet. Det är fortfarande männen som sitter på de flesta maktpositioner. Men det blir också en självuppfyllande profetia.
Om det sällan eller aldrig finns några kvinnor som uttalar sig som experter eller ledare får vi inte heller några förebilder för dem som växer upp. Om kvinnor bara syns när det handlar om mode, föräldraskap eller olika sjukdomar så blir det också bilden av hur en kvinna ”ska vara”.
Det handlar alltså om mer än att bara ha lika många kvinnor som män på bild i olika nyheter och reportage. Man måste också tänka från början hur man gör sina urval, vilka historier och nyheter man väljer att berätta.
Alla kvinnor är inte lika, lika lite som alla män är det. En kvinna representerar inte alla kvinnor. Men en blandning av kvinnor och män representerar vårt samhälle och bör därför också ha en balans när det gäller makt och inflytande.
Utöver kön finns det många andra ”sorters” människor som behöver synas och höras.
Bland annat därför finns Rättviseförmedlingen som hjälper olika organisationer att hitta andra experter än de ”vanliga”.
Nyligen lämnade man över en lista till demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) med 334 namn.
Både listan och Rättviseförmedlingen har fått kraftig kritik för att deras sammanställningar möjligen visar på mångfald i proportion till vita medelålders män, men sett till listan isolerat så består den till stor del av personer som har en sak gemensam: de är vänsterorienterade, många aktivister.
Att vara vänster ses av somliga som att vara neutral. Inte minst inom kultur och medier.
Men det ger i alla fall inte mångfald.
Organisationer med en blandning av människor är inte bara de bäst fungerande, de är också de mest lönsamma.
Om alla är likadana utmanas ingen och förutsättningarna för utveckling blir därmed små.
För att inte tala om att man helt saknar förankring hos stora delar av sin målgrupp om man riktar sig mot en bred allmänhet.
Det här är numera allmän kunskap ändå är det så svårt att komma ur gamla hjulspår.
Kvinnokampen är etablerad men många fler män måste också komma till insikt att jämställdhet inte bara är roligare utan också ger bättre affärer. Det handlar inte om nån teori, det handlar om business.