Det var beklämmande att se så många försvara de påstådda rättigheterna för nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen inför förra årets Almedalsvecka.
Oroväckande många hade stora svårigheter att greppa vad yttrandefrihet är och att den har gränser. Och att det inte ingår i yttrandefriheten att i alla givna stunder få sprida sina åsikter till en bred allmänhet.
Det är glädjande att kollegan på Gotlands Folkblad bytt fot och nu håller med om att det är bra att neka dem tillstånd att hyra mark av regionen.
Nu har både Region Gotland och, som en konsekvens av det, polisen, sagt nej till NMR:s ansökan om att få hyra mark under Almedalsveckan.
Att konstatera att de kommer hit oavsett om de får en plats att stå på eller inte har noll relevans i det hänseendet. Det är stor skillnad på att utnyttja sin rätt att vistas på allmän plats och att bli inbjuden att delta. Det är verkligen ingen ”signalpolitik” eller spel för gallerierna. Det är avgörande för ett samhälle med nån sorts värdighet att dra en gräns.
NMR kryddade sin ansökan med hot riktat mot alla som eventuellt tänkte medverka i ett nekande beslut.
Det första de gjorde när de kom förra året var att riva en installation till minne av alla som mördades under Förintelsen.
Deras närvaro gjorde att andra såg sig tvingade att ställa in sin medverkan. Det är svårt att stå ansikte mot ansikte med någon som inte vill att man ska få finnas. Som har som politisk idé att man inte kommer att få finnas i ett Sverige styrt av nazister.
Ännu svårare att röra sig fritt och inte veta när de kan dyka upp bakom ryggen på en. Om man är en av dem som NMR och deras fotsoldater har järnkoll på och uppmanar till uppsökande verksamhet för att skrämma.
NMR:s närvaro är inte ett hypotetiskt hot mot säkerhet och trygghet för andra. Det är högst verkligt.
Rättigheten att ordna ”allmän sammankomst” är vidare och ska så vara. Enligt polisen är det väldigt ovanligt att någon nekas eftersom det måste finnas en tydlig risk för allvarliga ordningsstörningar för att man inte ska ha rätt att ordna en sådan sammankomst.
Här blir avvägningarna också mer problematiska. Så länge polisen anser sig ha kontroll ser man inte heller någon risk för att ordningen ska störas.
Skulle man ta hänsyn till exempel till den uppenbara risken för motdemonstrationer, skulle de som ogillar någons budskap kunna se till att det alltid blir ordningsstörningar och därmed hindra meningsmotståndarens rätt till allmän sammankomst.
Det är lätt att tycka att det är ett rimligt pris när det handlar om våldsbejakande antidemokrater men som bekant ska alla vara lika inför lagen. Inte många skulle tycka det var okej att motdemonstranter hindrade till exempel Rädda Barnen från att hålla torgmöten.
Precis som vid en så kallad högriskmatch i fotboll kan ordningen upprätthållas med hjälp av totalt orimliga resursinsatser av polisen.
Priset för demokratin är ibland högt. Men som så många genom åren konstaterat har ingen än så länge hittat ett bättre alternativ.
NMR:s alternativ är att avskaffa den demokrati de nu så ivrigt kräver att få utnyttja.