Det fanns aldrig något annat alternativ än att Jonas Sjöstedt skulle släppa fram Stefan Löfven.
Frågan handlade mer om hur han skulle göra det utan att tappa ansiktet.
Nu blev det med ett hot om misstroendevotum om Socialdemokraterna fullföljer uppgörelsen med Miljöpartiet, Liberalerna och Centerpartiet. Ett hot som måste ses som ett slag i luften.
Stefan Löfven var tydlig i sina kommentarer efter sitt möte med talmannen: Han har inte förhandlat med Vänsterpartiet och överenskommelsen ligger fast.
För att fälla Löfven krävs stöd från åtminstone några av Moderaterna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna.
De senaste dagarna har dessa partier i och för sig nått ett överraskande samförstånd men att tro att de skulle enas kring att riva upp politiska reformer gällande arbetsrätten och införande av marknadshyror är kanske inte helt realistiskt.
Däremot skulle Sverigedemokraterna sannolikt anta utmaningen för att ställa till oreda rent allmänt.
Men osvuret är bäst. Ulf Kristersson (M) är så djupt besviken och bitter på sina forna allianskollegor att det är hart när omöjligt att se hur relationen ska kunna återuppstå efter alla nedsättande epitet som kommit ur hans mun.
Han har gång på gång idiotförklarat Centerpartiet och Liberalerna, förklarat att de inte fattat grejen, att de är blåsta, i dubbel bemärkelse.
Ebba Busch Thor har också en nedlåtande ton mot de liberala partierna, en tydlig markering att lojaliteten är bruten får nog sägas vara att hon sänkte sig till att ta till det till utmattning uttjatade ”högersko-argumentet” mot Annie Lööf.
De var också båda tydliga med att de skulle göra gemensam sak med Vänsterpartiet och avsätta Löfven så fort de fick chansen.
Kanske var Alliansen på det nationella planet bara möjlig under Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglunds ledning av M och KD?
Stefan Löfven hade dock, och tyvärr, uppenbara problem i sin andra presskonferens tillsammans med talmannen, att upprätthålla trovärdigheten i att han inte gett Vänsterpartiet några löften.
Jonas Sjöstedt påstådde självsäkert att ”förnedringsklausulen” var utraderad efter hans samtal med Stefan Löfven. Vänsterpartiet hade utlovats inflytande på en rad punkter som han inte tänkte avslöja.
När Stefan Löfven fick frågan om det fanns något sådant dokument svävade han betydligt på målet och ville mena att vad han kommit överens med Sjöstedt om var helt irrelevant för regeringsbildningen.
Detta eftersom det inte rörde överenskommelsen med MP/C/L, från och med i går kallad Januariavtalet (JA).
Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor valde att utan tvekan tro på Sjöstedts ord, att han nu i själva verket eliminerat hela samarbetet och åter står vid rodret och styr Löfven kraftigt till vänster.
Jonas Sjöstedt förklarade att han inte kommer att ha några problem med att fälla Löfven med hjälp av SD. När M/KD-regeringen sagt sig vilja regera enligt samma princip har det låtit annorlunda från Sjöstedt.
Ebba Busch Thor tycker det är ynkligt att låta isoleringen av SD vara prioriterat istället för att i alla lägen stå upp för sina egna värderingar.
Det verkar fortfarande inte ha gått fram att SD aktivt och mycket målmedvetet jobbar för att rasera just dessa värderingar och att det är exakt dessa man står upp för genom att säga nej tack till allt samröre med SD.